Efter en raketresa som tränare genom seriesystemet – med uppflyttning för fyra av fem lag, har 40-årige Alexander Alan sedan juni tagit över rollen som huvudtränare i AFC Eskilstuna. Laget hade då endast mäktat med att ta nio poäng i de 10 första omgångarna av Ettan Norra.
– Jag har arbetat som fotbollstränare i ungefär 10 år, stora delar av tiden nästan på heltid. Min resa har framför allt gått genom breddföreningar och på lägre nivåer, där jag har fått arbeta väldigt nära både spelarna och den dagliga verksamheten, berättar Alan som inledde tränarkarriären säsongen 2016 i division 6.
– Det har kanske inte varit den mest traditionella eller snabbaste vägen, men för mig har det varit en väldigt bra skola. Jag har fått lära mig mycket om ledarskap, spelarutveckling och om hur man bygger en fungerande miljö när man inte alltid har alla resurser runt sig.
– Jag har alltid haft ambitioner, men jag har aldrig känt någon prestige eller brådska i min tränarresa. Jag älskar fotboll och har hela tiden velat utvecklas, samla erfarenhet och vara i miljöer där jag känner att jag kan bidra.
– Jag kom till AFC förra året efter bortamatchen mot Haninge, där laget förlorade med 9–3. Då fick jag frågan om att komma in och hjälpa till. Vi vann den första matchen mot Arlanda, Tony kom in veckan efter och därefter fortsatte jag som assisterande tränare vid hans sida.
– När möjligheten att ta huvudansvaret kom kände jag mig redo. Jag kände klubben och spelargruppen, samtidigt som jag hade tydliga tankar om vad jag ville bidra med. Jag såg en grupp med mycket kvalitet, men också ett behov av större tydlighet och en starkare gemensam riktning.
Tog över laget i pressat läge
– Det första handlade egentligen inte om formationer eller taktik. Innan vi kunde prata om hur vi skulle spela behövde vi prata om hur vi skulle bete oss mot varandra och mot oss själva.
– Vi behövde skapa en tydligare struktur för spelarna. Alla skulle veta vilken roll de hade, vad som förväntades av dem och varför de kom till träningen varje dag. Det är enkelt att säga att vi tränar för att bli bättre, men vi ville gå djupare och konkretisera vad det faktiskt betyder för varje spelare.
– Vi började därför arbeta mycket med psykologi, beteenden och kroppsspråk. Vilken energi ger vi varandra? Hur reagerar vi när en medspelare gör ett misstag? Vad gör vi när något går emot oss? Börjar vi peka på andra, eller tittar vi först på vad vi själva kan påverka?
– Ett viktigt budskap har varit att vi ska ge energi, inte ta energi. Vi har försökt uppmärksamma, förstärka och belöna de beteenden vi vill se. Spelarna har också själva varit delaktiga i att formulera vilka vi vill vara, vad vi vill stå för och vilka beteenden som ska känneteckna oss som grupp.
– Jag tror mycket på att peka på sig själv först. Reflektera över vad du själv har gjort bra, vad du kan göra bättre och hur du kan bidra till gruppen. När den grunden började sätta sig kunde vi också börja utveckla de taktiska och spelmässiga delarna på ett helt annat sätt.
Vad har du förändrat rent taktiskt och spelmässigt sedan du tog över – och vilka delar av lagets spel tycker du har utvecklats mest?
– Vi har skapat en större tydlighet både med och utan boll. Jag pratar inte så mycket om formationer som isolerade siffror. Vi har självklart våra utgångspositioner, men därifrån bygger vi spelet genom relationerna mellan spelarna.
– Det handlar om att förstå vem som hjälper vem, vilka ytor vi vill använda och hur vi skapar lösningar tillsammans. Spelarna ska veta vad vi vill göra med bollen, vad som förväntas av deras roller och hur vi ska agera tillsammans när vi försvarar – oavsett om vi befinner oss i ett högt, ett lägre eller ett mer samlat försvarsspel.
– Den största förändringen är nog ändå att vi har blivit bättre på att förstå och hantera matchens olika skeden. Tidigare spelade vi många väldigt öppna matcher. Vi gick fram med full kraft och ville gärna jaga nästa mål direkt, utan att alltid respektera att en match pågår i 90 minuter.
– Nu är vi bättre på att välja våra moment. När ska vi pressa? När ska vi kontrollera? När ska vi anfalla fullt ut och när behöver vi först återta kommandot? Vi har också blivit bättre på att fördela energin inom laget, så att vi kan hålla kvalitet och kraft under hela matchen.
– Vi har valt att försöka vinna matcherna över 90 minuter, inte under de första 30. Matchen mot Karlstad var ett bra exempel. Där hade vi kraft kvar att ta över mer under den sista delen av matchen, samtidigt som vi kunde göra flera förändringar utifrån det vi såg.
– Vi vill inte vara låsta vid en formation. Vi ska kunna improvisera, justera och anpassa oss efter matchbilden utan att tappa vår identitet. För mig är formationerna bara siffror. Det viktiga är relationerna, vem som ska hjälpa vem och hur vi tillsammans löser situationerna på planen.
Hur har relationen till spelargruppen förändrats när du gick från assisterande till huvudtränare?
– Jag har velat behålla närheten och den mänskliga relationen till spelarna. Jag tror på att arbeta nära människor, se varje individ och försöka fånga upp saker tidigt om man märker att ett beteende eller ett mående förändras.
–Det som framför allt förändrades var mitt ansvar. Som huvudtränare behöver jag fatta de slutliga besluten, ställa tydliga krav och ibland ge besked som en spelare inte vill ha. Då behöver man vara rak, ärlig och konsekvent, men också kunna förklara varför man fattar ett visst beslut.
– För mig räcker det inte att bara tala om för en spelare vad han ska göra. Spelaren behöver förstå sin roll, vilken kravbild som finns och vad han själv kan påverka för att närma sig speltid eller ta nästa steg i sin utveckling.
– Att jag redan kände gruppen har varit en fördel. Spelarna visste vem jag var och vad jag stod för. Samtidigt behövde jag vara tydlig med att konkurrensen är verklig och att besluten alltid tas utifrån vad jag tror är bäst för laget.
– Alla ska känna att de blir sedda och får en ärlig möjlighet, men ingen ska kunna hamna i bekvämlighet. Jag försöker vara samma person som tidigare, men rollen kräver att jag tar ett större ansvar för helheten och ibland fattar tuffa beslut.
Sju raka segrar och poäng i 11 raka matcher
– Jag tror inte att det finns en enda förklaring till det. Det är helheten i den miljö vi har byggt tillsammans.
– Vi har en väldigt kompetent och engagerad ledarstab som lägger mycket tid på spelarna och på detaljerna i vårt arbete. Vi diskuterar, utmanar varandra och försöker hitta lösningar tillsammans. Jag har bland annat två fantastiska assisterande tränare i Filip Rogic och Calle Hermansson. Vår fysio Casper Cornén gör även ett otroligt viktigt jobb med spelarnas kroppar, återhämtning och belastning och har varit en väldigt viktig del av det arbete vi gjort tillsammans. Deras arbete och den kompetens som finns runt laget betyder väldigt mycket.
– Sedan har vi en spelargrupp som verkligen har tagit till sig kravbilden. Spelarna konkurrerar med varandra på träning, men de hjälper också varandra att bli bättre. Vi har försökt skapa en miljö där varje spelare blir sedd, får en tydlig roll och förstår att det egna beteendet påverkar hela gruppen.
– Ingen människa har en perfekt dag varje dag. Därför behöver vi kunna lyfta och bära varandra. Om någon kommer in med bra energi kan den smitta av sig på resten av gruppen. Det är precis den känslan vi har nu. Glädjen, energin och tron har vuxit, men den har vuxit ur ett hårt arbete.
– Det finns ingen enskild taktisk förändring och ingen enskild person som kan ta åt sig äran för sviten. Det är tydligheten, relationerna, konkurrensen, ledarstabens arbete och spelarnas vilja att genomföra det tillsammans – träning efter träning och match efter match.
– Vi försvarar som ett lag och anfaller som ett lag. Det kan låta som en klyscha, men det kräver väldigt mycket av spelarna att göra det med samma disciplin, intensitet och ansvar varje vecka. Där tycker jag att gruppen har varit fantastisk.
Ni har gått från att kämpa för att säkra kontraktet till att plötsligt vara ett av seriens hetaste lag – vågar du börja prata om något större än att ”bara” säkra nytt kontrakt?
– Vi har varit försiktiga med det snacket. Fram till matchen mot Karlstad hade vi kämpat för att ta oss ur ett väldigt pressat läge och bort från botten. Nu har vi säkrat kontraktet, och det tycker jag att spelarna och ledarna ska tillåta sig att känna stolthet över.
– Vi får inte glömma var vi befann oss och hur mycket arbete som har krävts för att vända situationen. Samtidigt är vi inte nöjda. Vi vet vilken kvalitet som finns i gruppen och vill självklart nå en så bra placering som möjligt.
– Däremot kommer vi inte börja lova att vi ska vinna serien eller lägga energi på hur tabellen kan se ut om tre eller fyra omgångar. Vårt mål är att försöka vinna nästa match. Därefter gör vi samma sak igen.
– Det finns inga garantier i fotboll. Det enda vi kan påverka är hur vi tränar idag, hur vi förbereder oss imorgon och hur vi genomför nästa prestation. Om det är meningen att vi ska gå hela vägen kommer vi göra allt vi kan för att ta den möjligheten.
– Det största hotet mot oss är egentligen vi själva. Om vi tappar ödmjukheten, slutar göra arbetet eller börjar tro att resultaten kommer av sig själva kan den här utvecklingen vända snabbt. Varje seger för dig också närmare nästa förlust – vår uppgift är att se till att den inte kommer den här veckan.
– Därför är budskapet fortfarande detsamma: fötterna på jorden, fullt fokus på vardagen och en match i taget. Det är här och nu som gäller.
Drömmer om att komma till så hög nivå som möjligt
– Jag vill fortsätta utvecklas och se hur långt jag kan nå som tränare. Självklart drömmer jag om att arbeta på så hög nivå som möjligt, uppleva stora matcher och vara med och vinna någonting betydelsefullt. Jag hade inte lagt ner den här tiden och energin om jag inte hade haft höga ambitioner.
– Samtidigt har jag ingen brådska. Jag vill inte hoppa över steg eller jaga en titel för titelns skull. Jag vill känna att jag är redo när nästa möjlighet kommer och att jag har gjort mig förtjänt av den genom mitt arbete.
– För mig handlar tränaryrket om mer än resultat och tabellplaceringar. Jag vill utveckla människor och fotbollsspelare, bygga starka miljöer och skapa lag som människor kan känna någonting för. Jag vill att spelarna ska förstå varför de kommer till träningen, känna att de blir sedda och uppleva att tiden i laget har gjort dem bättre.
– Min dröm är att fortsätta leda lag som spelar med mod, tydlighet och starka relationer. Jag vill nå så långt som möjligt, men jag vill göra det genom att vara mig själv och stå för det ledarskap och den fotboll jag tror på.
– Om jag fortsätter göra arbetet ordentligt och hjälper människorna omkring mig att växa tror jag att resan kommer ta mig dit jag ska. Just nu ligger hela mitt fokus på AFC, den här spelargruppen och nästa match, avslutar Alexander Alan.
*Visste ni att Alexander Alan kom trea i Farmen 2015?
Foto: Erik Kruse