Ny säsong och hög tid att våra följare får större inblick kring vardagen i Ettan. Detta i form av några ärade gästbloggare som är högst insatta i fotbollen i Sveriges tredje division. Den andra gästbloggaren är den högst rutinerade anfallaren Rasmus Andersson i Falkenbergs FF.

Rasmus Andersson heter jag och då detta är en fotbollsblogg så antar jag att jag får presentera mig som just fotbollsspelare i Falkenbergs FF. Utöver fotbollen driver dock jag även klädbutiken govintagevbg så fick jag nyttja detta inlägg till lite gratisreklam också.

Kläder ska vi inte fastna i särskilt länge utan istället dyka in i fotbollens förtjusande värld.

För att skapa lite kontext i sammanhanget tänker jag att någon slags presentation av undertecknad är på sin plats för de få av er som är ovetande om vem jag är.

Ettanfotboll var det, jag har drygt fem säsonger i division 1 södra i bagaget. Tolka det bäst ni vill… 149 matcher, 58 mål, säkerligen tre gånger så många assist men vad jag vet så är det inget domarna noterat i sina böcker i vår division så där kan man dra till med vad som helst för att försköna bilden av sin fotbollsgärning.

I somras valde jag att efter sex fina år i Tvååkers IF återvända till Falkenbergs FF, klubben jag spenderade många ungdomsår i och hade tre minnesvärda säsonger i A-truppen mellan 2013-2015. 2013 kommer för alltid vara ett speciellt år för mig och Falkenbergs FF då vi tillsammans tog steget upp i Allsvenskan. För egen del innebar det att jag kommande två år bland annat fick provsitta mer eller mindre alla bänkar på de största arenor vi har här i Sverige. Nu är jag alltså tillbaks igen och trivs väldigt bra tillsammans med laget och folket runtom klubben.

Där tycker jag att vi kan sätta punkt för den ödmjuka presentationen och löpa vidare i detta inlägg.

Att gästblogga är en stor ära, min erfarenhet från att skriva för en större publik sträcker sig nog som längst till att jag förra året fick den stora uppgiften att i lokaltidningen föra blogg från träningsläger i Spanien. Journalisten som jag hade kontakt med hävdade faktiskt att det var mycket uppskattat. Således hade jag kanske aningen naivt förväntat mig någon slags belöning i form av allt från en blomma eller kanske rent utav ett årsabonnemang på tidningen i fråga. Tji fick jag, uppmuntran uteblev och när det vankades derby och betygsättning nästa gång inkasserades det en stabil etta i betyg.

Infallsvinkeln i denna text väljer jag dock att hämta från tidigare bloggare Anders Bååth och hans rubriksättning ”Talangserie och uppoffringar” vilket jag tycker är en passande titel i detta forum. Detta blir nog för övrigt även utfallsvinkeln då jag förmodar att de flesta av er börjar tycka att det är dags att fundera på refrängen vid det här laget.

Hur som, jag fyller 31 i april och hur länge man räknas som talang tvistar de lärda om men jag förmodar ändå att talangstämpeln för egen del är ett minne blott. Detta gestaltar sig på ett flertal sätt men ett av de tydligare är väl när man kikar på motståndarlagets laguppställning inför match. Detta gör man såklart främst för att se vilka de ställer upp med men framför namnen står där också ett personnummer som vissa gånger får en att klia sig lite fundersamt i bakhuvudet. Ibland är där dock någon stackare som är född tidigare än 1993 vilket gör att man halvt knyter näven och ser ljust på framtiden. Ungdomlig entusiasm i all ära och hela den biten men jag vill ändå med detta inlägg ge lite upprättelse till mina fellow 30-plussare och inbilla mig att vi har en relativt viktig roll att fylla i ett strongt lagbygge.

Men det stämmer ju onekligen att division ett är en väldigt bra serie för talanger, det kryllar av duktiga unga spelare som man ser studsa vidare och ta de högre divisionerna med storm.

I Falkenbergs FF har vi många sådana spelare som går en väldigt ljus framtid till mötes och det är en av tjusningarna med fotbollsspelandet, att dagligen tävla och träna med riktigt bra spelare under styrning av en mycket kompetent ledarstab. Intresset runt klubben är som bekant för de flesta, väldigt stort och vi är både glada och tacksamma över det stöd som vi får från läktarhåll.

Försäsongen so far då? Vi har först och främst processat föregående säsong, tagit med oss det som varit bra och skruvat ytterligare på det som kan bli lite bättre. Precis som alla andra lag, alla andra år har vissa spelare lämnat och andra anslutit och vad som står klart är att vi har en bra grupp med spelare och ledare som trivs väldigt väl tillsammans. Harmonin är mycket god och nu ska vi bara fortsätta arbeta på träningsfältet för att få relationerna på stora ytor att klaffa.

Resultaten och prestationerna i träningsmatcherna kan väl summeras av det underskattade uttrycket ”ömsom vin, ömsom vatten”. En del riktigt bra prestationer har varvats med svackor i matcher men känslan är att vi är något väldigt bra på spåren och vi ska göra vårt yttersta för att få så mycket som möjligt att sitta lagom till det vankas premiär och för att vi ska få en framgångsrik säsong tillsammans.

Och där avslutar vi denna text. Tack för att ni tog er tid att läsa! Framåt Gulvitt!