Chengis Rehman (till höger) vid en av Vasalunds fotbollsskolor.

Chengis Rehman är klubbchef och sportchef i Vasalunds IF. I över 20 år har han jobbat med att göra fotbollen tillgänglig för barn och ungdomar i Södra Järva norr om Stockholms innerstad. Allting började med att Chengis var med som en ideell ledare i en kvartersklubb i förorten Tensta med syftet att barnen och ungdomarna där skulle ha någonting att göra. Det som först startade som en blygsam kvartersklubb i Tensta skulle några år senare producera landslagsmän och spelare som gick till europeiska klubbar.

Den lilla kvartersklubben i Stockholmsförorten Tensta hette Orhoy och Chengis Rehman var en av drivkrafterna bakom satsningen. När verksamheten låg i sin vagga var inte ambitionen någon annan än att göra fotbollen lättillgänglig för barn och ungdomar som annars inte hade någonting att göra. Man skapade spontana möjligheter att spela fotboll och erbjöd samtidigt tillfälle till gemenskap. Man ville göra det så billigt som möjligt då vissa av barnen inte ens hade riktiga fotbollsskor att spela i. Meningen var ju att alla skulle få kunna vara med. 

Efter en tids verksamhet drog man blickarna åt sig och fick hjälp från sponsorer. Ett par av bostadsbolagen i Järvaområdet beslutade att sponsra Orhoy och man kunde nu utvidga sin verksamhet till att anordna fotbollsskolor under sommarloven och erbjuda enhetliga fotbollsdräkter till barnen. Bollen var därefter i rullning och man började få in fler ledare till klubben och det syntes att flera av killarna som var med och spelade var riktigt duktiga

Kännedomen om den lilla förortsklubben växte till den grad att italienska FC Inter bjöd ner två spelare från Orhoy att provträna för att utveckla ett samarbete mellan föreningarna. Killarna från Orhoy fick goda betyg och kom senare senare att  lyckas i sina fotbollskarriärer. De spelare som hade fått åka ned till Italien var inga mindre än Henok Goitom och Gabriel Özkan, som senare blev framgångsrika i bland annat AIK. Orhoy och FC Inter utvecklade ett samarbete där Inter skickade över matchställ och Orhoy bytte namn till FC Inter Orhoy. Intressant är att åtta år efter att Henok Goitom hade varit och provspelat hos FC Inter mötte han dem när han spelade för Udinese. Henok blev inbytt och nickade in Udineses kvittering. Detta snappades upp av italiensk media som frågade sig varför Inter inte hade behållit Goitom. 

Chengis Rehman berättar utförligt hur samarbeten med olika föreningar har kommit och gått under åren som han varit verksam inom klubben och hur man har producerat framgångsrika spelare. Vad sägs om Erkan Zengin (Hammarby IF & Besiktas), Martin Mutumba (AIK), Yussuf Saleh (AIK & Ciudad de Murcia) och på senare år Alexander Milosevic (AIK, Hannover 96 & Nottingham Forest) utöver redan nämnda Henok Goitom och Gabriel Özkan. 

Under framgångsåren på 90-talet blev man utsedd till både Gothia cups och Sanktans (ungdomsturneringen S:t Erikscupen) bästa lag före stora föreningar som AIK, Brommapojkarna och Hammarby IF. Till slut landade hela verksamheten år 2008 hos Vasalunds IF med bas i Solna och därifrån utgår arbetet än idag.

Ett bättre föräldrastöd är önskvärt och nödvändigt

Även om föreningen Orhoys fotbollsprojekt skulle bli mycket lyckat och producera ett av Sveriges bästa ungdomslag gick inte allt som på räls. Med tiden märkte man att stödet från föräldrarna var svagt och detta gav förutsättningar som inte var till gagn för ungdomarna eller föreningen. Många av killarna i Orhoy hade en kulturell bakgrund där föreningslivet inte var ett lika vanligt eller självklart inslag. Detta ansågs problematiskt eftersom att mycket av ansvaret då föll på killarna själva.

– Vi vet hur stöttningen är från föräldrar – mycket svag. Vi har själva varit aktiva idrottare och kanske inte haft det stödet. Då har man valt att själv ge tillbaka genom att engagera sig, säger Chengis Rehman som också utvecklar:

– Många föräldrar saknar kännedom om föreningsliv. Det är okunskap, inte lathet eller så, man förstår inte. Stödet från föräldrar måste jobbas upp.

Att aktivt arbeta för att få upp föräldrastödet och att få in barnen i föreningslivet är fortfarande ett av Chengis främsta fokusområden med ungdomsverksamheten. Han menar att man genom föreningslivet får ett sammanhang att utvecklas i som människa. Genom att engagera sig ideellt ger man tillbaka till det område som man själv kommer ifrån. Fotboll och umgänge för barn och ungdomar är verksamhetens grundfundament men målet är ändå att man genom idrott, ideellt engagemang och gemenskap ska lyckas fostra goda samhällsmedborgare.

– Vårt mål är att få med dem i organiserat föreningsliv för att senare kunna själva ge tillbaka. Det är som en investering i lokalsamhället, får man inte vara med i föreningslivet så förstår man inte heller vad det betyder, säger Chengis.

– Vi vill så klart få fram elitspelare men samtidigt också fostra ungdomarna i att förstå hur samhället fungerar, idrott, föreningsliv, skola, arbete. Vi försöker få ihop bitarna så även om de inte blir elitidrottare så ska man bli en bra samhällsmedborgare, studera eller jobba. Det är grundpelaren i vad vi jobbar för.

“Vårt misslyckande är att vi inte hinner med alla”

När Chengis pratar blir det tydligt att han har identifierat en riktning som verksamheten följer. Det handlar om att bedriva organiserad fotboll, att få in barnen och ungdomarna i föreningslivet. Att få en känsla för det. Spontanfotboll i all ära, men i förorten menar Chengis att det är den organiserade fotbollen som har starkast genomslagskraft. Att bedriva den typen av verksamhet är dock inte alltid lätt. Föräldrastödet saknas i förorterna, det kostar pengar och man förlitar sig till största del på sponsorer. Konkurrensen bland förortsföreningarna blir allt hårdare och när det är oroligt ute i förorterna får sig verksamheten en smäll. Det kan röra sig om oroliga föräldrar som inte vill släppa iväg sina barn till träningarna eller sponsorer som drar sig ur samarbetet. 

När man samlar väldigt många barn och ungdomar från utsatta områden händer det också att olika incidenter uppstår som kan väcka reaktioner hos sponsorer och då är det viktigt att föreningen går längst fram och tar ansvaret. 

– Alternativet är att inte göra någonting och då sker inga incidenter. Vi har valt att vara aktiva för att få med så många som möjligt, säger Chengis.

Trots vissa motsättningar vägrar Chengis att ge upp det arbete som han länge har varit delaktig i.

– Vi ger inte upp. Vi tycker att det här är viktigt. Vårt misslyckande är att vi inte hinner med alla. Vi skulle kunna starta ett nytt lag i veckan under organiserad form, så stort intresse är det, men det är ingen som gör det, inte vi heller, på grund av ekonomiska och organisatoriska anledningar.

Ettanfotboll har den senaste tiden lyft vikten av att föreningarna arbetar hållbart. Det är för att man på sikt ska kunna utveckla sin verksamhet ekonomiskt och organisatoriskt, inte bara ur ett sportsligt perspektiv men också som en del i lokalsamhället. När Chengis får frågan om han tror att det hjälper föreningarna att en stor intresseorganisation som Ettanfotboll engagerar sig i dessa frågor svarar han jakande:

– Absolut! Det hjälper bara att det här skrivs om en förening som många känner till men där man kanske inte känner till arbetet bakom. I och med att Ettan engagerar sig i dessa frågor så kommer inte bara Vasalund men också andra föreningar att uppmärksammas. Alla föreningar får träffas och alla får jobba lite hårdare. Man får upp hoppet nu när Ettan startat detta arbete med hållbara föreningar och att väcka de sociala frågorna!

Fotboll för alla: “vi som förening ska ju ta ansvar för dem som inte klarar av att vara med”

Idag har Vasalund över 1500 aktiva fotbollsspelare i sin ordinarie fotbollsverksamhet. Planerna på Kvarnbacka BP i Kista/Husby, Knutby BP i Rinkeby och Spånga IP i Spånga/Tensta står under somrarna till Vasalunds förfogande. Där spelas en rejäl mängd fotboll med syftet att ge barnen och ungdomarna en meningsfull och organiserad sommarlovsaktivitet. 

Funktionärer och barn poserar tillsammans efter en sommarlovsträning i Vasalunds regi.

Varje år engageras ungdomar från närområdena i sommarjobb i anslutning till sommarfotbollen och träningarna besöks av flera hundra barn och ungdomar varje dag. Verksamheten går under devisen “Fotboll för alla”, alla ska få vara med och spela, alla ska få chansen att åka med på turneringar och läger. Har de lite äldre ungdomarna en svår ekonomisk situation får de jobba i kiosker, vara funktionärer eller domare för att tjäna sina pengar.

Chengis Rehman ser det som en självklar del i varje förenings verksamhet att vara en knutpunkt och aktör som ger tillbaka till människorna i det samhälle som man är verksam i.

– Syftet med föreningen är ju egentligen det sociala och hälsan. Hälsan får man ju eftersom man idrottar och det sociala, ja, att man får vara med sina kompisar, åka på aktiviteter och så. Men vi som förening ska ju ta ansvar för att ta med dem som inte klarar av att vara med av olika skäl, ekonomiska eller att man inte hittar till idrotten, kanske på grund av svagt föräldrastöd.

Jag frågar Chengis vad han tycker om svenska föreningars sociala arbete generellt och om det finns någonting som han tycker att fler föreningar borde bli bättre på.

– Det positiva är självklart det ideella arbetet från alla! Sverige är nog topp 1 i världen på det, det är verkligen så att alla får vara med. Någon incident kan inträffa, någon kanske får spela lite mindre än andra, men man kan vända på det och se det från andra hållet. Hur många tar man egentligen hand om? Det är ju fantastiskt många. Det arbetet i hela Sverige är fantastiskt. Det som jag tycker saknas är förortsföreningar, där finns väldigt lite av det ideella.

Och på frågan om svenska föreningar kan bli bättre på något så är det just den punkten angående förortsföreningarna. Chengis önskar att andra väletablerade föreningar ska hjälpa förortsföreningarna för att få snurr på deras verksamhet:

– Dem ska väl kanske samarbeta lite mer med förortsföreningar, det är väl ett sätt för att hjälpa dem som är från förorterna, få dem att förstå hela biten med föreningsliv och organiserad idrott. Ett exempel på föreningar som har projekt i förorterna är att det bara är spontanidrott som bedrivs, och det mynnar sällan ut till att sedan bli under organiserad form. Det är lätt att se i olika föreningar hur många man har lyckats integrera till deras ”ordinarie” verksamhet. Det är vad barn och ungdomarna behöver, den organiserade verksamheten.

“Elitklubbarna behöver oss”

Efter så många år i den ideella fotbollens tjänst är Chengis hängiven tanken att alla kan spela fotboll och att alla som vill ska få spela fotboll. Ideella projekt och satsningar från större organisationer är vägen framåt. Det är på det ekonomiska och organisatoriska planet som svårigheterna uppstår, rekryteringsbasen finns där. 

Han lyfter också behovet för den här typen av verksamhet även för den sportsliga utvecklingens skull. 

– Elitklubbarna behöver oss! I ett derby 2017 mellan AIK och BP hade 9 av spelarna tillhört en och samma förening i Ettan – Vasalund! Många av spelarna i elitklubbarna går igenom det här systemet och Division 1 har en viss kvalitetsstämpel. Där får du en bra utveckling så att du kan ta nästa steg. Division 1 ger stora möjligheter. Vasalund är ju den förening med flest säsonger i Ettan.

– Jag hoppas att vi även om 10 år fortsätter ta fram elitspelare. Vi (Vasalunds IF) själva räknar med att spela i Division 1 eller Superettan, det är den nivån som vi vill ligga på. Samtidigt vill vi fortsätta arbetet med att hitta bidrag, sponsorer, resurser och ledare för att hjälpa fler till att bli bra samhällsmedborgare i förorterna.

Intervjun med Chengis blev längre än först väntat, men vi avslutade den genom att Chengis fick svara på frågan om vilket hjälpsamt råd han skulle ge andra föreningar som kanske inte bedriver något socialt arbete. Hur startar man?

– Allting börjar egentligen med spontanidrott men när man har gjort det måste man utveckla ett mål. Är det här bara spontanidrott? Det kommer inte att fungera, åtminstone inte i förorterna. Man måste in i den organiserade idrotten på sikt och göra det i förorterna, eller i samarbete med en förortsförening eller kanske med någon som kan förorterna… Kan man göra det och få med barnen och ungdomarna i den organiserade idrotten och föreningslivet kan man på så vis komma åt föräldrarna för att också få dem involverade. Det är nyckeln!

Vi på Ettanfotboll vill tacka Chengis Rehman som ställde upp på intervjun och vill önska honom samt Vasalunds IF ett stort lycka till med sitt samhällsarbete!