Oscar Zachrisson är juniorspelaren som gjorde 270 mål på 130 matcher.
Men ändå fick spela högerback när det blev skarpt läge i Ängelholms FF.

Strax söder om Ängelholm ligger det lila samhället Strövelstorp – vars lokala fotbollsmatdorer härjar i division fem och sex. Där gjorde sig Oscar Zachrison tidigt ett namn – som målfabrikatör. 270 mål på 130 matcher.
– Då har jag ändå alltid spelat med de som är ett, två eller tre år äldre än mig själv. Men när det blev dags för elvamannafotboll sa farsan att jag kanske borde titta på en större klubb med bättre utvecklingsmöjligheter och då var ÄFF ett naturligt val.

Numera är du back. Hur gick det till?
– Det var inte så kul i början kanske, men man får se sin roll och tränarna brukar ha rätt. Man får lyssna även om man i sit eget huvud hör hemma någon annanstans – och det blev ju bra till slut.
Att ha varit målspruta kanske är en utmärkt egenskap att ha i botten som modern wingback?
– Ja, det stämmer. Det hjälper mig en hel del att jag haft den rollen tidigare.
Å andra sidan blir det väldigt många fler löpningar under en match?
– Ja, så det blir en kebabpizza mindre för mig än de andra i laget under en säsong.
Ni spelade 3-5-2 i början av 2018.
– Då var jag wingback till höger och väldigt offensiv. Det var första gången för mig på den positionen och jag sprang mycket i onödan. Mycket var nytt med positioneringar och så. Offensivt gillade jag rollen mycket. Fortfarande finns suget efter att göra mål. Den lilla ängeln på axeln säger att jag ska gå själv i vissa lägen medan djävulen på andra axeln säger ”passa hem”…
Vem lyssnar du mest på? Ängeln eller djävulen?
– Jag kör på första instinkten, det är lite från match till match.

När det började gå åt pipan för laget i år?
– Jag vet inte vad det berodde på, men vi hade en väldigt varierande spelartrupp med Westerbladh och Carlsén som de enda rutinerade – resten var väldigt unga. För oss blev det ett stort hål Carlsen var avstängd en längre tid och vi förlorade flera matcher i rad – stort dessutom. När han kom tillbaka var vi rejält under isen.

Fotboll, Division 1 Södra, Ängelholm - UtsiktenFörsta matchen i A-laget gjorde Oscar i Superettan 2015. Det blev spel i Svenska Cupen samma år och 2017 fick han sitt första A-lagskontrakt.
Du har varit med på en rätt händelserik resa. Hur ser du på framtiden?
– Jag bor fortfarande hemma, men kanske börjar det bli dags att testa vingarna lite? Just nu jobbar jag heltid och tränar professionellt. Det sliter rätt bra.
Vart jobbar du?
– På skjortfabriken Stenströms. Jag går 20 000 steg om dagen bara där – sedan ska man sticka och träna. Jag vill ha bättre förutsättningar för att kunna bli så bra jag kan bli.

Det ryktas om att du ska flytta till Lund?
– Jaså? Njae, det vet jag inte. Men jag ska börja plugga i Lund – mest för att jag är så djäkla sugen på att testa någonting nytt i livet. Så jag skrev in mig på första tänkbara, och förhoppningsvis enklaste, kurs – och kom in.
Vilken då?
– Jag har ingen aning. Jag skrev in mig bara. ”Bokens historia” tror jag att den hette. Det är något med litteratur åtminstone.
– Men skulle det komma ett erbjudande från någon fotbollsklubb skulle det gå först.
Har du någon agent som jobbar för dig?
– Nej, inte ännu.

Avslutningsvis, vad har du för dröm med fotbollen?
– Att utvecklas hela tiden. Först och främst vill jag leva på det, men hade varit coolt att vara med i landslaget… Klubbmässigt så är det enda laget jag följer Arsenal. De rödvita precis som Strövelstorp, det kanske är ett tecken?