Den 11-12 maj var det återigen dags för en nätverksträff i Ettanfotbolls regi. Denna gång låg fokus på mänsklig hållbarhet.

Ettanfotboll kallade i förra veckan till ännu en digital nätverksträff som denna gång även gästades av föreningsrepresentanter från division 2. 

Tisdagen inleddes av Malin Rogström som förklarade bakgrunden till nätverksträffarna och Ettanfotbolls arbete för mänsklig hållbarhet. Rogström, som är styrelseledamot i Ettanfotboll samt ordförande i Gefle IF, förklarade hur det finns en missuppfattning om att fotbollens värld inte drabbas i samma utsträckning av problem kopplade till psykisk ohälsa.  Det är ett väldigt felaktigt antagande, någonting som vi kommer att komma till längre fram, och nu har allt fler idrottare och fotbollsspelare trätt fram och delat med sig av sina erfarenheter av psykisk ohälsa, spelmissbruk, alkoholberoende m.m..

Rogström utgör tillsammans med Håkan Bäckström och Anders Tengström Ettanfotbolls arbetsgrupp för mänsklig och organisatorisk hållbarhet. Efter Rogströms öppningsanförande tog Tengström över för att föreläsa om psykisk ohälsa och problemen som ofta uppstår i samband med psykiska sjukdomar.

Anders Tengström har en lång erfarenhet inom psykologin och är docent i psykologi vid Karolinska Institutet. Tengström inledde med att redogöra kring psykisk ohälsa i samhället i stort innan han därefter förde in föreläsningen på psykisk ohälsa och fotboll.

Kortfattat kan man säga att fotbollen är ingen skyddad verkstad och att psykisk ohälsa förekommer i samma utsträckning inom sporten som i samhället i stort, någonting som också är gällande för alkoholmissbruk. 20-25 procent av alla fotbollsspelare upplever någon gång under sin karriär problem med psykisk ohälsa och ännu värre är det för pensionerade fotbollsspelare. Två verkligheter som lyftes fram och som alla föreningar måste bli bättre på att jobba med.

Anders Tengström. Foto: Jimmy Fors

Efter Tengströms föredrag delades föreningsrepresentanterna in i smågrupper för att diskutera ett frågebatteri rörande ämnet och utmaningarna som uppstår på klubbnivå. 

I samband med nätverksträffen passade Ettanfotbolls reporter på att ställa några frågor till Anders Tengström som med sin breda erfarenhet från både psykologins och fotbollens värld hade stått för ett mycket uppskattat föredrag.

Hej Anders, först och främst, hur upplevde du nätverksträffen?

– För mig som är ny i styrelsen var det min första chans att få träffa representanter från de olika föreningarna, bara av den enkla anledningen var det jättekul. Temat för dagarna är någonting som ligger mig varmt om hjärtat och jag är glad att i princip alla klubbar var med och jag tycker att de gjorde jättebra insatser i form av diskussioner och frågor, det visade att de tar det på stort allvar. Deltagarna var vänligt inställda och man lyssnade på vad jag hade att säga och reflekterade utifrån hur det ser ut i respektive klubb. Det var bra, kul och inspirerande för mig och det här är ju bara ett startskott för att fortsätta jobba vidare med. 

Hur stor skulle du säga att betydelsen av att diskutera dessa frågor är?

– Det är viktigt ur flera olika perspektiv, en klubb innehåller ju inte bara elva personer i A-laget utan de flesta klubbar har ju en stor verksamhet med flera hundra människor. Så man måste ha olika perspektiv, ett för A-laget och ett för bredden. Man har inte arbetsgivaransvar men man arrangerar ju saker och då får man ändå ett ansvar för personerna som deltar och lägger ned tid och energi för föreningen. Där behöver vi se till att miljöerna är så fruktbara som möjligt för alla som är med. Då kommer de olika perspektiven in. Våra miljöer måste vara bra för att se till så att alla personer kan trivas och utvecklas utifrån sina förutsättningar. Det är vad jag vill jobba mot, dåliga miljöer får människor att må dåligt alternativt att sluta med fotboll och det vill vi undvika. Fotboll ska vara glädje oavsett om man är fem år eller 55 år gammal. Föreningarna ska inte vara en psykiatrisk klinik men man måste ta ansvar för miljöerna man verkar i, med spelare, ledare och hur man tar hand om alla som kommer dit.

Vad har du för erfarenheter av psykisk ohälsa inom fotbollen?

– En erfarenhet är ju att det finns en gammal tradition inom fotbollen som bygger på det engelska idealet om att “vi är män som står i gyttjan och spelar fotboll på julafton, vi är stora och starka, ingenting kan stoppa oss och när vi är klara dricker vi öl på puben”. Det är den kulturen som fotbollen kommer från och den lever i stort sett kvar inom fotbollen. Är det någonting dricker man öl och glömmer bort det, säger Tengström och utvecklar:

– Det fungerar ju så långt men den kulturen har passerat sitt bäst före-datum. Sånt här kan jag se varje dag när man pratar med spelare, ledare och barn som försöker leva upp till idealet om den perfekta fotbollsspelaren. Den attityden hjälper ingen och där har fotbollen ett jobb att göra, trots den här attityden har en del lyckats, inte tack vare. Jag vill naturligtvis vända upp och ned på det här och göra fotbollen mer demokratisk som ska spegla samhället och inga mossiga mansideal som fanns för 80 år sedan. Det är viktigt att fotbollen får vara en del av samtiden och inte ha förlegade ideal om hur det var en gång i tiden.

Som docent i psykologi, hur mycket forskning skulle du säga finns på idrottsrelaterad psykisk ohälsa, är det en prioriterad fråga?

– Det har kommit mer och mer på senare år men det har inte varit en prioriterad fråga. Mycket av forskningen har kommit utifrån frågetecken om hur man maximerar folks prestationer och hur man undviker skador. Det har blivit viktiga frågor och då har man tagit psykologin till hjälp för att förstå hur man närmar sig människor som ska prestera tillsammans. Det finns inte så många studier på hur vi får människor i grupp att individuellt prestera på maximal nivå. Där vet vi inte mycket för oftast jobbar vi med enskilda individer. Det finns mycket att göra och forskningsläget är inte gott men det görs forskning hela tiden och kunskapen växer.

150331 Barn gör entré i halvtid under fotbollslandskampen mellan Sverige och Iran den 31 mars 2015 i Stockholm. Foto: Niklas Larsson / kod NL / 44072

– En av de stora frågorna som fotbollen aldrig pratar om och som jag tycker är problematisk är den utslagning som sker i klubbarna. SvFF har haft olika projekt som har jobbat med att se till att utslagningarna inte sker baserat på när man är född på året. Det leder ju till att det är lättare hänt att den som är född i november känner sig dålig eller inte platsar med sina äldre lagkompisar. Är det ett problem? Ja det är det, för vilka överlever till elitnivån? Förfärande stor slagvikt till de som är födda tidigt på året. Problemet är att vi tappar talanger, tusentals varje år, som mycket väl skulle kunna utvecklas till fantastiska fotbollsspelare. Men klubbarna i sin oförmåga att hantera att spelare är olika utvecklade baserat på när de är födda på året gör att dränaget av spelare som slutar för att de inte platsar in eller inte duger är enormt. Det här blir så påtagligt när man kommer upp till elitnivån, i vissa serier är över 60 procent födda tidigt på året. Det borde inte vara någon skillnad alls men det är det.

Vad gör man då åt det problemet?

– Det är här psykologin kommer in. Hur möter man spelare X som är född i november? Man vet att människan är född sent på året, det i sig behöver uppmärksammas, man behöver stötta de specifikt, de som är födda senare. De kommer ha mer utmaningar än de som är födda tidigt på året, så är det bara. Det är den biologiska verklighet som existerar inom all idrottsverksamhet och den blir väldigt påtaglig inom fotbollen. 

Hade en lösning varit att göra halvårsbaserade laguttagningar?

– Alla metoder som man tror kan hjälpa ska prövas och utvärderas men vi har inte kunnat se effekterna av det än. Varje dag fortgår det här i klubbarna och det är ett problem som måste adresseras med psykologi och konkreta lösningar. Även det faktum att man inte bara kan dela på lag i två halvor, det skapar andra problem, så det är inte så lätt att dela upp lagen. Det är inte datumet man är född på året per se som är avgörande men på gruppnivå är det definitivt det. Hade alla fått växa i sin takt hade vi fått fram fler elitspelare men eftersom vissa föreningar börjar sortera extremt tidigt kommer man att tappa många som skulle kunna bli elitspelare.

Vilka är de viktigaste punkterna som föreningarna och personer verksamma inom fotbollen ska ta med sig för att motarbeta psykisk ohälsa och problem kopplade till psykisk ohälsa?

– Det är att vi alla höjer kunskapsnivån i klubbarna om hur människor agerar och reagerar i miljöer där vi ska prestera tillsammans. Det är speciellt att prestera i grupp så vi behöver bli duktigare på att förstå hur människor agerar på de här sakerna. Så det är kunskap, det är det viktigaste.