Jesper Löfgren här i kamp med Helsingborgs Darijan Bojanic i en träningsmatch. Foto: Bildbyrån

Jesper Löfgren här i kamp med Helsingborgs Darijan Bojanic i en träningsmatch.
Foto: Bildbyrån

Veckans Talang har Mjällbys Jesper Löfgren utsetts till.
Mittbacken som tar ”genvägen” från division ett till ett av Norges just nu bästa lag; Brann.
– Det har alltid varit min dröm att bli proffs. Men jag trodde aldrig att det skulle gå så här snabbt.

Löfgren har den senaste tiden tagit steg uppåt i karriären genom att röra sig lokalt i Småland och Blekinge. Kalmar FF-produkten tog först steget till Nybro IF som junior. Efter två säsonger i Oskarshamn 2015-2016, där det senare året blev ett genombrottsår i division ett, hamnade Löfgren 2017 i Karlskrona. Där gjorde han ett såpass starkt intryck att storebror Mjällby hörde av sig.
Under 2018 har 21-åringen imponerat så till den grad att det började komma intresseförfrågningar från elitklubbar. Tidigare i somras blev det klart att nästa klubb blir SK Brann, topplag i norska högstadivisionen. Fytten går i januari.

I Mjällby har du utvecklats till en mittbackskugge. Tidigare i karriären har du fått spela mycket ytterback. Hur ser du på din egen roll som fotbollsspelare?
– Jag började som högerback och i Karlskrona blev jag renodlad ytterback. Dock trivs jag bäst som mittback – där kommer mina egenskaper bäst till sin rätt.
Vilka egenskaper tänker du på?
– Främst min spelförståelse. Som mittback kan man använda den oftare än som ytterback där man hamnar man i helt andra situationer. Dessutom har jag en bra passningsfot som kan göra uppspel åt alla håll.
Vilken internationell stjärnmittback känner du att du är mest lik?
– Raphaël Varane i Real Madrid. Han är en smart spelare som sällan drar på sig frisparkar.

Mjällby för nästan alltid sina matcher vilket är speciellt ur ett mittbacksperspektiv.
– Ofta innebär det mycket boll i uppspelsfasen vilket jag trivs med. Försvarsmässigt handlar det oftast att hantera de omställningslägen vi får mot oss – så det gäller att vara på sin vakt. Inga motståndare spelar sig genom våra lagdelar. De gör oftast mål på omställningar och fasta situationer.
– Vi har släppt in två mål på de sju-åtta senaste matcherna och siktar på att snitta två-tre skott mot eget mål som max per match. Ljungskile hade noll avslut på mål när vi mötte dem hemma och det beror på bra försvarsspel över hela planen.

Jesper Löfgren i kamp med Tvååkers Jakob Adolfsson. Foto: Bildbyrån

Jesper Löfgren i kamp med Tvååkers Jakob Adolfsson.
Foto: Bildbyrån

2016 slog igenom Löfgren igenom i division ett.
2017 etablerade han sig i samma division med Karlskrona.
Efter drygt halva 2018 i Mjällby – har du blivit en mycket bättre spelare?
– Ja, det är klart. Jag har fått chansen på den position jag är bäst – på riktigt.
Att gå från division ett till ett lag som kanske ska spela Champions League nästa år är ett stort steg. En genväg skulle kanske vissa kalla det.
Hur gick det där till!??
– Det kändes osannolikt när jag fick vetskap om att jag skulle komma och provspela hos ett av Norges bästa lag (just nu tvåa i norska Eliteserien bakom Rosenborg, reds. anm.). Men det gick bra på provspelet – de sökte en bolltrygg mittback. När jag väl gjort två träningar var jag inte förvånad över att jag fick kontrakt. Tanken var att provspela i MFF efteråt, men Brann signade mig direkt, säger Löfgren som inte har någon U-landslagsrutin över huvud taget.

Idag arbetar Jesper Löfgren i kassan på Mekonomen, en sponsor till Mjällby AIF.
– Där står jag och säljer bromsskivor och sådant där. Det blir stor skillnad i Norge när jag bara kommer att ha fotbollen att fokusera på. Förutsättningarna att utvecklas blir mycket bättre. Det har alltid varit min dröm att bli proffs. Men jag trodde aldrig att det skulle gå så här snabbt.
Dock är han inte den förste spelaren som går från division ett till en norsk toppklubb inom loppet av några månader. Jonathan Levi gick från Öster (då i Superettan, säsongen tidigare hade han övertygat i division ett med Landskrona BoIS) till Rosenborg, Europacupspel och U21-landslaget.
– Det finns fler exempel på spelare från lägre nivåer som direkt klarar sig bra på högre nivå. Man höjer sig när man spelar med bättre spelare och eftersom jag tränat med laget har jag en bra uppfattning om vad som kommer att krävas.

Brann…? Vad är det för en klubb?
– Ärligt talat visste jag typ ingenting om Brann tidigare. Jag visste att Rikard Norling varit tränare där och att Jakob Orlov nyligen spelat där. Men det är en riktig storklubb med jättebra faciliteter som dessutom just nu byggs om. De har hur många anställda som helst och en stor ledarstab. Brann är lite som Norges Hammarby – ett publiklag. Geografiskt ligger Bergen så långt västerut man kan komma så det kommer att regna en del. Tydligen är det en av de regnigaste städerna i Europa vilket passar mig bra; då blir det glidtacklingsväder varje träning…
I Branns backbesättning finns just nu tre norrmän och spelare från Estland, Nederländerna. Costa Rica och Färöarna. I övriga lagdelar finns herrar från Ghana, Elfenbenskusten och Bosnien.
Hur är din engelska?
– Den är bra. Vi pratar engelska med en del spelare i laget i Mjällby idag. Det är snarare norskan jag är mer orolig för…