Georgios Gogas med tränarstaben intill sig. Foto: Michael Folmer

Georgios Gogas med tränarstaben intill sig.
Foto: Michael Folmer

Från Stockholms norra förorter, närmare bestämma Akalla, har ett nytt lag dykt upp framför elitfotbollens tröskel.
Akropolis IF är föreningen som lyckats gå från nedläggningsstatus i division fyra 2004 till Superettankandidat för tredje året i följd.
Georgios Gogas är sportchefen som varit med på hela resan – och lite till.

Georgios Gogas kom med sin familj till Sverige 1972. Arbetskraftsinvandring kallades det och hans grekiska föräldrar etablerade sig snabbt. Uppväxten ägde rum i Aspudden där han gick i skolan till tolv års ålder.
– Plötsligt fick mor och far för sig att de ville flytta tillbaka till Grekland igen. Så jag gick grundskola och gymnasium där under sex år. Sedan insåg de att Sverige nog var bättre i alla fall – och sedan 18-årsåldern har jag bott i Solna, säger Gogas.
Föreningslivet greppade tidigt tag i honom.
– Jag lirade fotboll i låga serier och i mitten av 1990-talet kom jag till Akropolis genom kompisar. De spelade i division fyra då.
Hur var du som spelare?
– Mittback, men inte den graciösa typen. Det var nog mer Glenn Hysén-mittbackstypen, mycket glidtacklingar.
Beskriv dina första minnen av klubben?
– Först och främst var det en familjär klubb med många trevliga killar i laget. De flesta hade invandrarbakgrund och det var väldigt blandat med 10-12 olika nationaliteter. Då var det en klubb med personer i styrelsen som fokuserade på att umgås som ett kompisgäng. Vi åkte på träningsläger till Grekland och sådär. På många andra arenor var det tyst när division fyra-lag spelade, men på våra matcher var det lite mer liv.
Varför har du stannat i föreningen i drygt 20 år?
– Att jag blev sportchef är bara en slump. Det var inget jag strävade efter. 2003 fanns det inte mycket intresse runt laget, flera eldsjälar i föreningen slutade samtidigt och det pratades om att lägga ner allt.
– Vi var några i laget som tyckte att det ändå var värt att fortsätta; ett gäng grabbar i 30-35-årsåldern. Vi ville köra vidare och den nya styrelsen sa helt enkelt att jag skulle bli sportchef. Okej tänkte jag, det kunde ju vara roligt – och det var det ju. Mycket handlar om att vara i rätt fas i livet. Då hade jag ingen familj, inga barn – och var hungrig på nya utmaningar.
Succén lät inte vänta på sig.
– Första året, 2004, vann vi serien och avancerade till division fyra.

Georgios Gogas har varit sin klubb trogen under många år. Foto: Stefan Källstigen

Georgios Gogas har varit sin klubb trogen under många år.
Foto: Stefan Källstigen

Vad hade hänt?
– Vi bestämde att vi skulle vara lite mer strukturerade. Till och börja med tränade vi tre pass i veckan istället för två. Generellt blev vi lite mer seriösa, började ställa lite krav och vi hade turen som hade en trupp som accepterade de förutsättningarna.
Georgios Gogas arbetade 100 procent ideellt då – och gör det fortfarande!. Jobbet som programmerare privat samt familjelivet tar mycket tid och energi, men sportchefstjänsten släpper han inte i första taget.
När fattade du att det kunde bära någonstans?
– När vi klarade oss kvar i trean med ett måls marginal i sista minuten i sista omgången. Då handlade det om att bli ännu mer strukturerade. Att ta nästa steg framåt.
Sagt och gjort. Gogas körde vidare på sin linje.
– Plötsligt gick vi upp i tvåan via kval. Intresset för föreningen ökade.
Rollen som sportchef har Gogas haft 15 år.
– Men det är först de senaste två-tre åren som vi fått ordning på allt runt A-laget med materialare och naprapat och så vidare. Tidigare har jag kort allt; tvättat kläder, printat kontrakt och laguppställningar. Mycket handlar om att vara envis. Hur långt kan vi komma? Man har lagt ner mycket tid, lärt mig i livet av misstagen och sakta byggt vidare med små medel.
Akropolis bedriver sin verksamhet på Akalla Bolplan, men spelar matcherna på Spånga IP och högriskmatcherna på Grimsta. Säsongerna 2011 och 2012 blev Akropolis första i division ett, därefter blev det två säsonger till i division två. När laget tog sig tillbaka 2015 slutade laget tvåa och fick kvala till Superettan mot IK Frej (två 0-1-förluster)
2016 slutade laget trea i tabellen och i fjor var laget ytterst nära att kvala sig vidare till Superettan. 0-0 borta och 1-1 hemma mot IK Frej (igen!) innebar att man föll på målsnöret
– Varje år har man tänkt ”nu räcker det, det här är en bra nivå för oss”. Men så överraskar laget positivt.
Har du själv börjat intala dig att Akropolis kan eller ska bli en elitklubb?
– Det som ände ifjor var en milstolpe för föreningen. Vi var nära även 2015 som nykomlingar i division ett, men då utan att vara förberedda. Efter det har vi jobbat lite mer målmedvetet att vara ett topplag i division ett. Mycket handlar om att utnyttja Stockholm som upptagningsområde. Akropolis vill skapa en plats för unga killar som vill satsa på fotbollen, men inte får kontrakt i de största klubbarna. Flera spelare som representerat Akropolis spelar nu i Allsvenskan. Dessutom har vi fått in en tränare i Konstantin Panagopulos som bidragit till att vi tagit ytterligare ett steg rent sportsligt.
Är Akropolis reda att ta nästa steg?
– Flera har ställt den frågan och jag har funderat mycket på den. Innan kvalet i fjor sa jag nej. Nu har jag ändrat mig. Vi är klokare och vet på ett ungefär vad det betyder att spela i Superettan. Redan 2017 märkte jag att när det väl kommer till kritan så blir folk mer intresserade. I en cupmatch mot Hammarby hade vi plötsligt 40 funktionärer…

Georgios Gogas  Foto: Joakim Hall

Georgios Gogas
Foto: Joakim Hall

Ur ett sportchefsperspektiv – jagar du spelare eller kommer de till dig?
– Både och. Ska man bygga ett lag måste man handplocka spelare. Med åren har jag har fått bra koll på stockholmsfotbollen och lite till så jag kan de flesta spelarna och har nu ett kontaktnät som kan ge referenser. Nu börjar även agenter höra av sig till mig.
Är sportchefsyrket något du skulle kunna tänka dig att satsa helhjärtat på?
– Personligen skulle jag tycka att det vore kul att ha som yrke. Jag gillar at bygga lag, men kan bara ha det som hobby. Ska jag vara ärlig funderar jag inte alls på att ta det till en högre nivå. Även om åren i Akropolis varit nyttiga.
Skulle det fungera att arbeta ideellt som sportchef om ni tar er till Superettan?
– Nja, då funkar det nog inte ideellt, men eftersom vi inte är där har vi inget att ta ställning till.
Det kan ju bli stressigt om du även ska fixa med tvätt och sådär?
– Nu för tiden har vi två materialare, men jag hjälper ändå till med allt från hörnflaggor till saxliftar och att ta emot domare. Fortfarande är jag en allt i allo och trivs verkligen med att vara spindeln i nätet.
På torsdag stundar match i Svenska Cupen mot Örebro.
– Det är verkligen ingen lätt match. Vanligtvis förlorar vi mot ett allsvenskt lag, men Akropolis strävar efter att uppnå nya saker hela tiden och ett gruppspel i Svenska Cupen hade varit någonting helt nytt för oss. Chansen finns.