Foto: Bildbyrån

Foto: Bildbyrån

Fjolårets derby var en publiksuccé men nära 3000 åskådare på LF Arena i Piteå, ett derby som IFK Luleå då vann. I onsdags upprepades historien, ja inte med nästan tre tusen på läktarna, men väl att IFK Luleå återigen vann ett derby. Och det var rättvist. 

Läget i tabellen var utsatt för både lagen innan matchen på LF Arena sparkades igång. Allra sämst var det för IFK som har haft förtvivlat svårt att få spelet att stämma fullt ut så här långt.

Piteås läge var inte mycket bättre och truppen har varit hårt skadedrabbad hela säsongen. Nu är emellertid flertalet av dessa åter i träning men det saknas matchtempo hos många. Onsdagens match var den första av fyra matcher på bara elva dagar, tufft med tanke på lagets formkurva men också ett ypperligt tillfälle att ”spela folk i form”. Och att se framåt mot nästa uppgift.

***

IFK Luleå hade en tydlig, väldigt tydlig, idé om hur man skulle genomföra den här matchen, i alla fall fick jag den känslan från läktaren. Kompakt lag, lagdelar och spelare som jobbade väldigt hårt för att snabbt hamna i rätt position för att börja försvara. När man bestämde sig för att pressa, högt eller lågt på planen, gjorde man det tillsammans och bra. Defensiven var bra och det var den som lade grunden till de tre poäng som åkte med de fem milen upp till Luleå efter matchen.

Foto: Bildbyrån

Foto: Bildbyrån

Självklart hade Piteå också en tydlig plan och idé men den blev inte lika tydlig för omgivningen. Passningsspelet var för långsamt och ineffektivt. Djupledslöpningarna var för få och bollarna som slogs på dessa löpningar var av för dålig kvalitet. Det stämde inte heller fullt ut i det defensiva och pressen på IFK Luleås uppspelsfas misslyckades för ofta och Luleå kunde ”spela sig ur” och fortsätta sina anfall.

***

Det var inget derby med glöd, kamp och intensitet i överflöd, mer än en söndersliten Karl Cunningham-tröja blev det inte. Lite underligt med tanke på hur mycket matchen gällde.

***

Det var få spelare som höjde sig över mängden och var mycket bättre än någon annan, som helhet var IFK Luleå bättre som lag. Men det fanns en spelare i bortalaget jag tycker gjorde väldigt stor skillnad. Innermittfältaren Patrik Wallin, klok med bollen och utmärkt i att ”styra tempot”. Pulserade matchen fint och hans beslut om och när Luleå skulle spela ”possession” eller såra Piteå med snabba omställningar blev oftast rätt.

***

Piteå kan mycket bättre och när fler spelare kommer i matchform kommer laget att höja sig. Innan det sker måste defensiven bli bättre, man måste göra saker och ting mer tillsammans och synkroniserat. Offensivt borde det kännas intressan med flera duktiga spelare. Här handlar det om att passning nummer ett och passning  nummer två i uppspelsfasen måste kommer snabbare framåt i planen och givetvis med bättre kvalitet.

***

Det är omöjligt att spekulera för mycket men med det Luleå visade upp i den här matchen tror jag att laget kommer klättra lite, sakta men säkert i tabellen. I alla fall om man fortsätter spela på ett liknande sätt, man maximerar sina resurser och minimerar riskerna att falla ihop.

Foto: Bildbyrån

Foto: Bildbyrån

Piteå då, ja det är en intensiv och viktig period man precis har påbörjat. Carlstad United på hemmaplan är det dags för på söndag. Laget kändes tama och inte så ”heta” i det kylsslagna vädret i onsdags. Nu är det dags att visa den inställningen och attityden på söndag. Den matchen betyder mer än derbyt, för den kan man fortfarande påverka.