Strålkastarna lyser över spelare och supportrar på innerplan efter seriesegern i "Söderettan. Foto: Bildbyrån

Strålkastarna lyser över spelare och supportrar på innerplan efter seriesegern i ”Söderettan”.
Foto: Bildbyrån

Vi är framme vid säsongens sista omgång, för vissa fortsätter säsongen genom kval en vecka till. För andra börjar en välförtjänt semester och uppladdning inför nästa säsong. I takt med att lag lämnar serien, oavsett riktning, lämnar somliga av dem avtryck kvar.

När strålkastarna på arenorna slocknar för den sista gången den här säsongen är det med blandade känslor i alla läger. Vissa koras som seriesegrare, andra konstaterar att de har degraderats. Vissa laddar om batterierna för ett nagelbitande kval och somliga är fast i ett ingenmansland. Kvar finns avtryck, något klubbar och personer i dem lämnar kvar hos oss.

Under mina fyra år på- och med Ettanfotboll har jag stött på många personer, det har ju omsatts i runda slängar 52 lag dessa år, och en del av dem stannar kvar hos mig långt efter det deras lag lämnat Division 1. Varför de stannar är olika, vissa är fantastiska individer med ett fantastiskt driv som inspirerar – och andra är bara helt fantastiska människor man älskar.

Peter Wibrån i spelargången på Myresjöhus Arena med det berömda citat ovanom sig. Foto: Jimmy Fors

Peter Wibrån i spelargången på Myresjöhus Arena med det berömda citat ovanom sig.
Foto: Jimmy Fors

Redan i omgång 25 kunde vi kora seriesegrarna i Division 1 Södra, trots favorittryck och hård konkurrens av Norrby kunde Öster till slut hålla undan och vinna serien på sin hemmaborg. Med bara två insläppta mål hemma på Myresjöhus Arena har man visat att anfall inte alltid är bästa försvar – snarare har deras försvarsspel varit en stabil grund för ett bra anfallsspel.

Det har funnits flera personer i Östers organisation som lämnat avtryck, vissa mer och andra mindre, men i somras när vi spelade in PoddEttan från Myresjöhus Arena föll pusselbitarna på plats. En person som man för alltid kommer minnas är underbare Hans Anderzon, denne mångsysslare som har ett finger med överallt och beskrivs bra genom citatet i spelargången.

”Här föds hjältar – Här dör man som legend” – Citatet spelarna möter när de gör entré på Myresjöhus Arena. Ett citat som inspirerar och motiverar en. Det andas kultur och historia! 

Hans Anderson (t.v) med Alhaji Gero, tidigare Öster-spelare.  Foto: Östers IF

Hans Anderson (t.v) med Alhaji Gero, tidigare Öster-spelare.
Foto: Östers IF

Hans känns genuint som en Öster-människa, när jag kommer blicka tillbaka på Öster så är han den första som kommer finnas i mitt minne. Jag tror att min känsla om honom stämmer bra även lokalt, därför tog jag mig friheten att ställa denna fråga till två oberoende personer.

– Hasse personifierar föreningen Öster, han finns alltid där. Alltid engagerad, har ett gott hjärta, humor och ställer upp i svåra lägen. Som målvaktstränare, IT-ansvarig, skolansvarig, i centrum på nattfotbollen, tar hand om unga spelare som hamnar snett och behöver en vuxen som fattar. För Hasse är Öster och fotboll ett 24/7-uppdrag, berättar Sven Johannesson som tidigare var ordförande i Öster, men numera har en stöttande styrelseroll i föreningen.

Och han får starkt medhåll av Victor Laag, redaktör för Öster IFs Svenska Fans-sida

– Han är den typen av människa varje förening behöver, en allt i allo. På pappret målvaktstränare, men ena sekunden är han inne på uppvärmningen, nästa är han uppe på läktaren för att rigga upp en kamera. Det är en oerhört hjälpsam människa som har varit guld värd under två år av ekonomiska nedskärningar, berättar Victor Laag och fortsätter sedan.

– När jag var med i PoddEttan hade han lovat bort någon souvenir till Jimmy, men istället var han ute och övningskörde med Isaac Shaaze. Den historien tycker jag säger allt om hur han är; en aning förvirrad, om än på ett okej och charmigt sätt, person som verkligen känner alla.

Sven Johannesson (t.h) firar Östers avancemang med en spelare.  Foto: Bildbyrån

Sven Johannesson (t.h) firar Östers avancemang med Jonathan Drott.
Foto: Bildbyrån

Att döma av deras ord så tänker jag på citatet och Hans, men väljer att vända på orden. För jag tror någonstans att det stämmer in på honom också; ”Där hjältar föds – dör legender”. Enligt mig är Hans redan en legend, men som tur är har han många år kvar inom elitfotboll. Han kommer hinna beröra fler människor och till alla som lär känna honom vill jag gratulera.

***

Nu väntar olika vardagar för mig och Hasse, för Öster blickar man mot Superettan och jag laddar om batterierna för att vidareutveckla Division 1 till 2017. Gemensamt är nog den efterlängtade känslan när serien tar slut. Dramatiken dör, ljuset släcks och kvar finns bara känslorna. Känslor av glädje, känslor av besvikelse och känslor av kärlek. Fotbollen berör så många människor och i år har intresset för Division 1, likt de senaste säsongerna, vuxit och vuxit. Vi tar nya kliv för varje säsong, för det har vi både klubbar, supportrar och media att tacka för. Vår ”produkt” blir bättre och mer intressant för varje säsong som går, och vi kommer fortsätta förbättra den och dess tillgänglighet så vi även fortsättningsvis intresserar.