Oskarhamns AIK:s Anton Agebjörn och Varbergs BoIS Nahom Girmai Netabay i närkamp under kvalspelet till Superettan. Foto: Krister Andersson / BILDBYRÅN / Cop 147

Kan ett inkast vara farligt? Japp, om inkastet kommer från lagkaptenen Anton Agebjörn i Oskarshamns AIK.

Genom säsongerna har långa inkast varit ett extra vapen i anfallsspelet. Hos de svenska lagen har ”inkastsspelarna” blivit fler och fler. Nästan alla lag har någon spelare som kastar långt. På senare år, i Allsvenskan och Superettan, har spelare som Rasmus Elm, Svante Ingelsson, Jonas Knudsen, Nils Fröling, Jens Portin och Karl Söderström visat att de kan kasta långa inkast förutom att sparka boll. Inkasten blir som extra hörnor och frisparkar som skapar oreda i motståndarnas straffområden. Inkasten blir även ett avbrott i spelet och inkastande laget hinner flytta upp och inta sina positioner för möjligheten till att skapa målchanser.

Oskarshamns AIK är ett av lagen i Ettan Södra som har en “inkastspelare”, nämligen försvararen och lagkaptenen Anton Agebjörn. Det var först i kvalspelet till Superettan mellan Varbergs BoIS och Oskarshamns AIK, under säsongen 2018, som Agebjörn visade upp sina inkast för den bredare massan. Jag minns speciellt ett inkast, lite nedanför mittlinjen, från Agebjörn. Han torkade av bollen med tröjan, tog några meters ansats och swoosh. Bollen hamnade runt straffpunkten men kunde lika väl lämnat atmosfären. Det var känslan.

Jag har pratat med Anton Agebjörn om hans inkastsprojektiler. Hur kom det sig att han började kasta långt? 

– Jag har tidigare spelat i Kalmar, där Rasmus Elm visade prov på sina inkast. Jag testade själv i pojklaget och jag kastade längre än gemene. Sedan har jag utvecklat det, säger Agebjörn.

Inkasten har blivit längre och längre genom säsongerna men även tekniken har finslipats.

– Jag försöker pusha mig mer varje gång. Det är lite detaljer i inkasten bereonde på situationen. I defensiven ska inkasten vara högre i luften och offensiven vill man ha de flackare som hörnor, säger han.

För någon säsong sedan tränade Agebjörn extra med inkasten men inte numera.

– Mest med medicinboll för att få explosiviteten i armarna. Jag körde tio kast med medicinboll och tio kast med vanlig boll. Just för att få bättre frånskjut, säger han.

Världsrekordet för inkast är 59,8 meter och hålls av Michael Lewis. Skulle Agebjörn kunna slå rekordet?

– Jag har aldrig mät, säger han och bad mig återkomma.

Det märks hos tränaren Agim Hasani att inkasten är uppskattade. Hasani håller Agebjörn som den bästa inkastaren i Sverige.

–  Det är i särklass Sveriges bästa inkast. Jag såg Knudsen i Malmö, han har också bra inkast, men det är inte några projektiler som Anton. De är nästan bättre än skott, för han har bra precision i dem, säger han och fortsätter:

– Inkasten är ett vapen för oss. Vi kan ha en tyngre period under matchen, då kan han kliva fram och ta inkasten. Då kan vi få tryck på dem och bita oss fast.

Det är inte bara i offensiven som inkasten är ett vapen utan används även i defensiven.

– De är ett sätt att komma ur sämre perioder under matcher när motståndarna försöker låsa oss. Då kan han kasta inkasten förbi deras press, säger Hasani.

Oskarshamns AIK tränar på inkasten som fasta situationer likt hörnor och frisparkar.

–  Vi har två, tre uppställningar hur vi ska röra oss i straffområdet, säger han.

Bloggen får återkomma när Anton Agebjörn har mät sina inkast. Tills dess rekommenderar jag att se någon match av Oskarshamns AIK. Dels för inkasten från Anton Agebjörn men även för frisparkskanoner från Peiman Eliassi. Som segermålet i mötet med FC Linköping. Det var läckert.

/ Pontus Andersson