210710 Assyriskas målvakt Nahir Saliba under fotbollsmatchen i Division 1 norra mellan Örebro Syrianska och Assyriska FF den 10 juli 2021 i Örebro. Foto: Johan Bernström / BILDBYRÅN / COP 119 / JB0057

Det är blåst för sommaruppehåll. Vad har vi sett och lärt oss av vårsäsongen i Ettan? Här är mina intryck och reflektioner med röster från Ettan.

Sommaruppehållet är här efter 15 omgångar, 239 matcher och 762 mål. Efterlängtat för vissa, ovälkommet för andra. Det är olika för alla. Ett par klubbar är i lysande form, har ångan uppe och indragna i toppstriden. Andra klubbar vill knyckla ihop och använda vår- som bränsle för höstsäsongen. Några klubbar är bara nöjda. Helt enkelt. Samtidigt behövs sommaruppehållet för reflektion och återhämtning, för att springa in i hösten med nyvunnen energi.

Det går att skriva mycket om vårsäsongen i Ettan. Målproduktionen från Yoann Fellrath, solnedgångarna på Tornvallen, Sollentuna FK:s underhållande Twitterkonto, presspelet i Vänersborgs IF, ”inkastskotten” från Anton Agebjörn, Lindome GIF:s spelfilosofi, Piteå IF:s gyllene slutkvartar, fantastiska vänsterfoten på Rassa Rahmani, orienteringslungorna på Jakob Adolfsson och Robin Schildt, Sandvikens IF:s offensiva trio och stabila trebackslinje, ungdomarna i Hammarby TFF, solida försvarsspelet i IF Brommapojkarna, Gallo the GOAT, alla stekheta derbymöten, målgesterna från Jacob Blixt, lagkaptenen Cihan Sener, alla klassfrisparkar i kryssen…

*vilar fingrarna*

…att publiken är tillbaka på läktarna, tuffheten i Utsiktens BK, talangerna som visat framfötterna, midnattsolsmatchen mellan Piteå IF och IFK Luleå, evighetsmaskinen David Durmaz, teknikern Rodin Deprem, kantspelet i IF Karlstad, genombrotten för Engjell Ramadani och Omar Faraj, passningsfoten på Kevin Persson, huvudspelet på Viktor Granath, ytterbackarna i Qviding FIF, landslagsuttagningarna, underhållande Sylviaspeakern, alla unga och talangfulla målvakter som debuterat, alla fantastiska drömmål och de märkliga slutminuterna mellan IF Brommapojkarna och IF Karlstad i seriepremiären.

Ja, jag hade kunnat fortsätta men jag har valt att plocka ut några saker. Intressanta eller ointressant saker. Det går att skriva något om alla klubbar och spelare, men det hade blivit en boksamling. Om du har egna reflektioner från vårsäsongen eller sugen att diskutera något? Min mejlkorg eller direktmeddelanden på Twitter är alltid öppen.


Tabellerna visar att IF Brommapojkarna är serieledare i Norra medan Oskarshamns AIK och FC Trollhättan delar på serieledningen i Södra. Klubbarna har gått som tåget och imponerat med bländande offensiv och stensäker defensiv. Höstsäsongen kommer bli otroligt spännande (igen). Klubbarna bakom – Sandvikens IF, Umeå FC, Dalkurd FF, Utsiktens BK och Tvååkers IF – kommer jaga dem till sista sparken.

Om vi börjar med IF Brommapojkarna. Alla visste på förhand att de skulle vara bra och laddade efter missat uppflyttningen till Superettan. Men att de skulle vara så här bra? Det är en väloljad lagmaskin som kör, kör och kör. Obesegrade, 39 inspelade poäng, 12 segrar, 39 gjorda mål och 5 insläppta mål. Ja, det är bara lyfta på hatten. Vilken vårsäsong av dem. Vi kan prata mycket om deras starka offensiv med Omar Faraj som skjuter på allt, Marijan Cosic som vänder ut och in på motståndarna, Oscar Krusnell med sina finfina assister och Jardell Kanga som har framtiden för sig.

Samtidigt ska försvarsspelet hyllas. Det har varit urstarkt med endast 5 (!) insläppta mål, minst av alla klubbar i Ettan. Sedan Christer Mattiasson tog över har försvarsspelet blivit ännu starkare. Visst, försvarsspelet var bra under fjolåret med tio insläppta mål efter 15 omgångar. Detta är dubbelt så bra. Alla klubbar har svårt att göra mål på dem och Jonas Olsson står på 11 hållna nollor. Rekordet för minst insläppta mål på en säsong – Östers IF släppte in 15 mål på 26 matcher under säsongen 2016 – ligger i farozonen. För så bra har de varit, IF Brommapojkarna.

Oskarshamns AIK och FC Trollhättan är två klubbar med olika spelsätt men imponerat på sina sätt. Den offensiva viljan, blandat med farten och bolltempot, har varit underhållande att se från Oskarshamns AIK. Alla truppbitar har fallit på plats för tränaren Agim Hasani. De påminner lite om Vasalunds IF på ett sätt – att matcherna är oftast över efter första halvleken. Deras 5-0-seger över Skövde AIK, i omgång nio, visade mycket av deras styrka. Mittfältsmotorn Filip Jägerbrink måste även hyllas. Hans sju mål säger mycket och han blir bara bättre och bättre för varje säsong.

FC Trollhättan, då? Det kändes redan under försäsongen att de hade något på gång. Att de var en ’dark horse’ i uppflyttningsracet. Efter premiärförlusten mot Lindome GIF har FC Trollhättan tittat framåt och vunnit. Yoann Fellrath och Alibek Aliev har öst in mål, Alexander Almqvist har varit en klippa i försvarsspelet och Alen Kasumovic har drivit på laget. Om inte Adam Engelbrektsson blivit knäskadad och missat resten av säsongen – hur mycket bättre hade FC Trollhättan varit då? Jösses.


Du har hört nätrasslet, sett målen och kikat på skytteligatabellen. Statistiken ljuger inte. Yoann Fellrath har gjort 16 mål på 15 matcher. Målproduktionen är imponerande. Om han fortsätter i samma takt finns chansen att målrekordet ryker även denna säsong. Instinktivt går tankarna till fjolårets säsong. Alla stekheta målskyttar, otroliga målformer och målrekordet som slogs av Ashley Coffey. Hur står sig Yoann Fellrath i jämförelse till Ashley Coffey, Mai Traore, Simon Karlsson Adjei och Ekin Bulut? Deras målstatistik efter 15 omgångar såg ut så här:

Ashley Coffey: 15 mål
Simon Karlsson Adjei: 14 mål
Ekin Bulut: 11 mål
Mai Traore: 14 mål

Jämförelsen säger mycket om hans vårsäsong. Målsuccén har säkerligen gjort utslag på radarn hos klubbar högre upp i seriesystemet. För alla klubbar behöver en sådan målskytt av rang.

Som pricken över i:et har FC Trollhättan värvat passnings- och spelskicklige mittfältaren Iu Ranera, en spanjor som gjorde stora avtryck i Gefle IF. Bara under fjolårets höstsäsong bidrog Ranera med flera assister och laget blev spelmässigt bättre. Om han kommer upp i samma nivåer, ja, då kommer hösten bli väldigt rolig för FC Trollhättan med Yoann Fellrath och Alibek Aliev i spetsen.


Rösterna är välbekanta. Vecka efter vecka är de vår kompis i TV-soffan som guidar oss genom Ettanmatcherna från kommentatorsbåsen på Sportsground och arenorna. De hjälper oss genom matcherna, lär oss nya saker, förenklar och förklarar matchutvecklingen, ger oss senaste nytt från lagen, berättar anekdoter om spelarna och lagen, bjuder på matchanalyser och intervjuer med spelarna och tränarna. Kommentatorerna gör ett fantastiskt arbete och bör hyllas.

Här är några av kommentatorerna. Vad har fastnat på deras näthinna under vårsäsongen från kommentatorsbåsen?

Christoffer Ekmark:
– Det har väl inte varit så mycket sexiga grejer i mina matcher. Men intervjun med Assyriska, efter segern mot Hudiksvall på stopptid, var lite speciell. Jag som kommentator hade fått strikta instruktioner om att inte fråga spelare/tränare någonting om den person i föreningen som tidigare i veckan mördats. Men det syntes tydligt att det där målet betydde lite extra, en feldömd straff. Ganska ofta just detta år påminns vi om att fotboll är mer än bara fotboll. Det där målet betydde någonting för en stor del av Södertälje och människorna i Assyriska. Som oftast går det att använda lättsamhet och humor i den stunden. Vi avrundade med lite snack om kebab, minns jag, och när jag körde hem från jobbsändningen i studion i Stockholm körde jag in i Södertälje för att beställa just den kebab som det pratades om. Roxy Kebab heter stället. Och de hade en poängen. Kebaben var fin.

Anders Thörnvall:
– Det första är nykomlingarnas charm, Vänersborg med karaktäristiska Andy Kilner, Österlen och Malmö med sina skånska hjärtan, Piteå med allt vad spela fotboll i just Piteå innebär. Det andra måste vara Oskarshamn. Jag nämnde för en kollega innan försäsongen att Oskarshamn nog blir något att räkna med i år, man såg tendensen klart i fjol, och de har värvat smart och behållit starkt. Kan de ta rygg på Värnamo och flytta upp ytterligare ett småländskt lag i seriesystemet? Ja. Jag tror faktiskt det.

Tobias Dahlberg:
– BP, Sandviken och Oskarshamn ligger i toppen av Norra och Södra tack vare genomarbetade modeller, engagerade ledarstaber och spelartrupper valda med fingertoppskänsla. Gemensamt för alla tre är att de spelar en fotboll likt den framgångsrika modellen som bar Italien till EM-guld. Attackfotboll med tre anfallare som gör fotbollslivet enorm jobbigt för backlinjen hos varje motståndare. Sandvikens monsteranfall med Naeem Mohammed i spetsen och Martin Springfeldt som framspelare har varit en fröjd att se. Omar Farajs framfart i BP med nya tränaren Christer Mattiasson har varit en succé. Agim Hasanis långtidsplan att bygga om Oskarshamn från grunden har gått fortare än någon kunnat hoppas på. En föryngrad trupp med en mycket sevärd, dynamisk anfallssexa. En enskild spelare som ensam varit den största behållningen är Trollhättans Yoann Fellrath. 16 mål på 15 matcher – dyker upp på varje boll som når straffområdet.

Gustav Karlsson:
– Som vanligt i Ettan-serierna finns det massvis med nytt godis att ta med sig med tanke på att det byts ut så mycket från år till år. Det är det som gör serierna unika att man sällan vet vad man har att vänta. Givetvis ska BP:s hyperintressanta topptrio med Cosic, Kanga och Faraj nämnas liksom Skandinaviens längsta mittlås med Olof Mård och Niclas Håkansson som Sandviken förfogar över. Dom har samtliga varit otroligt bra.

– Men för att hitta det som stuckit ut mest hittills i år måste vi byta serie och fokusera på Oskarshamns AIK. Deras insats hemma mot topptippade Ljungskile är kanske den enskilt bästa laginsats jag kan minnas att jag sett på den här nivån. Man vinner förvisso bara med ett mål då Ljungskile reducerar sent men den offensiva fart och frenesi man visade upp minns jag gjorde mig på riktigt upprymd att se. Allt från offensiva trion till Stejdahl, Jägerbrink och Dobrijevic centralt höll otroligt hög klass. En av dom bästa Ettan-matcherna jag kommenterat och då har vi att göra med en bit över 100 senaste två åren.

Michel Izgi:
– Vårsäsongens start har varit fantastiskt med många mål. Snygga dessutom, men även en hel del överraskningar. Agim Hasanis Oskarshamn har verkligen imponerat. Hasani har själv gått ut och sagt att detta är ett Oskarshamn 2.0. Det har man verkligen levt upp till om du frågar mig. Jag ser redan fram emot höstsäsongen och allt den har att erbjuda!


Flera målvakter stått på huvudet, gjort makalösa räddningar och hållit nollor under våren. Jag skrev och pratade med ett par målvakter innan sommaruppehållet. Det kan du läsa här.

På tal om bländande målvaktsspel. Under vårsäsongen har 16 målvakter, födda 2001 eller senare, vaktat målet. En kul och intressant trend som börjat i Ettan, att allt fler unga målvakter får chansen mellan stolparna. Det är dessutom många målvakter, födda runt 2000-strecket, som är förstemålvakter i klubbarna.


210703 Tvååkers tränare Pierre Krantz under fotbollsmatchen i Division 1 södra mellan Tvååker och Åtvidaberg den 3 juli 2021 i Tvååker. Foto: Krister Andersson / BILDBYRÅN / COP 147 / KA0093

Allt har sin förklaring. Varför fotboll spelas, varför bollen är rund och varför offside finns. Du har sett deras matcher och tanken har slagit dig. Varför sitter Tvååkers IF:s tränare, Pierre Krantz, på en liten campingstol vid avbytarbåsen? Förklaringen är enkel.

– För att kunna fokusera hundra procent på matchen och slippa surret på bänken, säger han.

Jag antar att Marcelo Bielsa, tränaren i Leeds, känner likadant. För han brukar sitta på en kylbox.


Den 1 juni välkomnades publiken tillbaka på arenorna. Det var efterlängtat för klubbarna, supportrarna och fotbollsälskarna. Alla hade saknat publiken på läktarna, med ljudet av jubel och sång. Samma gäller spelarna innanför linjerna, för intensiteten ökade i matcherna. Så här långt har 16 751 åskådare besökt arenorna i Ettan. Noterbart: Åskådarantalet är inte hundraprocentigt, då några matchrapporter saknar publiksiffran hos svenska fotbollsförbundet.


Vad vore en vårsäsong utan tränarbyten? Det brukar bli så när klubbar sladdar i tabellen och spelet krånglar. Då kommer tränarbytet för ändra en nedåtgående trend. Både på kort- och långsiktigt. Samtidigt måste klubbarna ha tålamod, för förändringsprocessen tar tid och resultatet kommer inte efter en match.

Under vårsäsongen har sex klubbar – FC Linköping City, Assyriska FF, Assyriska IK, IFK Haninge, Hammarby TFF och Dalkurd FF – genomfört tränarbyten. Förstnämnda har bytt tränare två gånger, dessutom. Det har egentligen genomförts åtta tränarbyten om man ska räkna med Lunds BK. De genomförde tränarbytet innan seriepremiären. Hur utfallen blir får vi se till hösten.


Nutidens fotbollsspelare brukar spela i färgglada fotbollsskor och vita undersockar. Det är inget som fastnat hos Umeå FC:s anfallare, Mikael Wikström. Targetspelaren sparkar boll i ett par klassiska, helsvarta Adidas Copa Mundial. Som hämtad från en svunnen fotbollstid. Wikström har även prickat in fyra mål under våren. Som intresserad av fotbollsskor blev jag tvungen att ställa frågan till honom. Varför spelar du i de skorna?

– Jag har spelat i Copa Mundial under hela min seniorkarriär och aldrig känt ett behov av att byta. Skönt med en modell som man vet alltid finns säsong efter säsong, säger han.

Om jag inte misstar mig. Mikael Wikström och Pontus Wernbloom är enda spelarna i Allsvenskan, Superettan och Ettan som spelar i Copa Mundial. Skovalet symboliserar nutiden – att man behöver inte följa trender.


Tills bollarna rullar igen. Ha ett trevligt sommaruppehåll.

/ Pontus Andersson.