Veckans profil: Mr VSK – Simon Johansson

Simon Johansson är inte bara Mr. VSK, han är också Veckans profil Foto: VSK Fotboll

Simon Johansson är inte bara Mr. VSK, han är också Veckans profil
Foto: VSK Fotboll

Veckans profil är något av ”Mr VSK”. 25-åringen har spelat i Västerås SK i hela sin seniorkarriär.
Simon Johansson gör verkligen ordet ”trotjänare” rättvisa och är fast besluten att spela upp klubben i hans hjärta i eliten.
– Om tre år hoppas jag spela i allsvenskan med Västerås.

Drygt 150 matcher i Västerås SK, under sju säsonger, har det blivit i den grön-vit-randiga tröjan.
Vilka matcher minns du bäst tillbaka på?
- Oj, det är många. Det skulle väl vara när vi mötte Södertälje hemma för några år sedan och klarade oss kvar i division ett i sista matchen. Det var 5000 personer på läktaren. Sedan har vi förra helgen mot Carlstad United, när vi vann seriefinalen med 2-3, det var ett viktigt vägskäl för oss. Och alla seriepremiärerna inför 5000-6000 personer.
Några enskilda detaljer som etsat sig fast i minnesbanken?
- Mitt mål mot Team TG nyligen var rätt sjukt; en långboll som jag tog på en touch över målvakten, den kommer jaga att komma ihåg länge…

Din moderklubb är Gideonsbergs IF, en mindre Västeråsklubb. När började kärlekssagan mellan dig och VSK?
– Vi var ett gäng som spelade i Gideonsberg tills jag var 15. Men VSK hade ett 93-lag som var väldigt duktiga, så tre av oss gick till den klubben och då började det hända grejer. Vi spelade i juniorallsvenskan och då hade jag min överlägset bästa tränare någonsin i Jörgen Zetterström. Victor Lindelöf Nilsson var med i det laget.

Det har blivit en och annan poäng för Mr. VSK den här säsongen. Foto: VSK Fotboll

Det har blivit en och annan poäng för Mr. VSK den här säsongen.
Foto: VSK Fotboll

Du kallas för Swish-spelare? Red ut det där…
- Det var ett år som fansen betalade min lön med swish. Klubben tillät det då under en tuff period. Men jag tar fortfarande swish om någon är sugen, haha!
Du hade minst ett bud från Superettan inför den här säsongen, men valde Västerås. Hur hemmakär är du?
– Jag ÄR väldigt hemmakär. Men det handlar också om andra saker; jag har ett bra jobb som rekryterare på Ranstad. Jag pluggar i staden, till beteendevetare och skriver min slutuppsats nu under hösten. Jag har tjejen och resten av familjen i Västerås. Jag älskar dessutom klubben och det som finns i föreningen. Det är ett långsiktigt val; jag gör hellre en resa som jag sett andra klubbar göra istället för att flytta på mig. Jag har haft chansen flera gånger att gå upp ett steg – och jag har verkligen funderat varje gång. Man måste ju gå upp till eliten för att ta nästa steg. Så det är klart att det har varit ett jobbigt beslut; jag har haft världens ångest. Men nu i efterhand står jag fast vid att det varit rätt val.
Vad krävs för att du ska flytta på dig till en annan klubb?
- En djävla massa swish!
– Skämt åsido. Det är bara ett allsvenskt kontrakt som skulle göra den skillnaden. Men efter den här säsongen känns det långsökt; jag har bara varit godkänd.

Ett allsvenskt kontrakt är det enda som hade lockat Simon bort från sitt grönvita lag.  Foto: VSK Fotboll

Ett allsvenskt kontrakt är det enda som hade lockat Simon bort från sitt grönvita lag.
Foto: VSK Fotboll

Tidigare i karriären var du högerback och inriktad på att slå dig fram i den rollen. Nu är du innermittfältare! Hur gick det till?
– Frågan är snarare hur jag kom ner på högerbacken… Jag var som bäst som ”tia” i juniorlaget. Det är där jag presterat bäst. I VSK:s A-lag var jag högerytter de två-tre första åren, men ville pröva att komma längre och då kom ytterbacken på tal. Dock passade det inte mig med försvarsspelet. Johan Mjällby gjorde om mig till innermittfältare och det fungerade bäst.
Men du fattar vad jag menar? När man delade in lag som smågrabbar fick de bästa spela mittmitt och de… mindre bra på ytterbacken?
– Ja, då undrar man ju. Vem är jag egentligen.

De tolv senaste säsongerna har VSK spelat i division ett i elva. Ett år var föreningen uppe i Superettan och vände. Senast VSK spelade i Allsvenskan var 1997, då var du fyra år. Ändå har fotbollsintresset bestått i staden. Varför?
– För att det är så många som har en kärlek till klubben. På senare tid har det blivit en hype – vi spelar en rolig fotboll som folk vill se på. Många känner för VSK i Västerås. Kanske har man stått över i några år och nu hittat tillbaka. Och går vi upp i år kommer det att bli ett fint intresse även i Superettan.
Du är 25 nu – vart ser du dig själv om tre år?
- Då pekar jag och spelar fortfarande i VSK. Vi är i allsvenskan – eller slåss om en allsvensk plats.