Veckans talang: Anton Eriksson om vägen via division ett till landslaget

Anton Eriksson i Umeå FC-tröjan Foto: Jan Hofverberg

Anton Eriksson i Umeå FC-tröjan
Foto: Jan Hofverberg


Veckans talang är Anton Eriksson, 18, i Umeå FC.

Vi tog ett snack med en av svensk fotbolls stora löften, som ser division ett som en utmärkt språngbräda för den fortsatta karriären.
– Det är klart att jag drömmer om A-landslaget en dag, men det är en lång väg dit och först gäller det att nå så långt det går med Umeå FC, säger Eriksson.

Anton Eriksson beskrivs som en av Norrlands största påläggskalvar på länge.
Inför säsongen skrev han på ett treårskontrakt med Umeå FC och i höstas debuterade han i P17-landslaget med en halvvolley i krysset från 20 meter.
Även i år har Anton varit kallad till blågult. P18-landslaget hade en samling på Bosön i slutet av mars och Umeå-produkten är ett av de löften som finns med i planerna för svensk fotbolls framtid.
– Det var sista lägret innan träningslandskamperna med pojkar 00 inleds. EM-kvalet börjar till hösten och eftersom det gått bra i de här sammanhangen så vill jag gärna dra på mig landslagströjan igen. Jag borde ligga nära en plats i EM.

Säsongen 2018 handlar på klubbnivå om att strida i toppen på division ett norra med Umeå FC. För Antons del gäller det att etablera sig i division ett. Debuten skedde redan 2016, ifjol blev det fyra matcher och den här säsongen räknar Anton med att vara ordinarie.
– Det har känts bra under försäsongen, både för laget och för egen del. Naturligtvis siktar jag på att få en större roll.
Beskriv din roll i Umeå respektive pojklandslaget?
- Vi har ungefär samma spelsätt, fyrabackslinje med två wingbacks. Två centralspelare är positionerade framför backlinjen och i Umeå är jag en av dessa. I landslaget har jag en roll längre ner i banan, som en av två innerbackar.
Samma spelsystem – olika roller?
– Exakt. Det passar mig bra. Jag är trygg med bollen och har en bra pasningsfot – samt fysiken, så backplats passar mig fint.
Vad är ditt förstaval på träning då? Forward va?
– Haha, varför inte? En av mina största styrkor är att jag allround. Jag vill spela så mycket som möjligt och utvecklas både som mittfältare och back. Just nu, om jag måste välja, blir det mittfältsrollen som känns roligast. Då måste man ta ansvar både offensivt och defensivt.

Anton Eriksson från helgens match mot Sandviken  Foto: Jan Hofverberg

Anton Eriksson från helgens match mot Sandviken
Foto: Jan Hofverberg

Beskriv årets upplaga av Umeå FC?
– Vi har en otroligt bred trupp i år med många alternativ på många positioner. Det har kommit in många nya unga spelare. Jag är uppväxt i Umeå och njuter av att sammanhållningen är väldigt bra i laget. Nu är det mitt tredje år och det känns som att vi har högt i tak.

Vilka är dina förebilder?
– Lokalt har jag alltid sett upp till Mikael Lustig som spelade i Umeå när han var i min ålder. Sedan är det väl Messi och Zlatan och sådär. När jag var yngre var det Inietsa som gällde.
Intressant kuriosa i sammanhanget är att Anton Eriksson mycket väl kunde blivit elitidrottare i ett helt annat sammanhang.
– Jag kombinerade fotboll med innebandy tills jag var 15, senast i IBK Dalen, och var väldigt duktig där också. I Dalen spelade jag SM-final som 15-åring. Men fotbollen var roligare och valet föll på den.

Är division ett rätt miljö för en 18-åring som siktar mot den absoluta toppen?
– Absolut, det är en jättebra miljö. Det är bra fotboll med hög nivå på de flesta bitar. Se på lag som Dalkurd, Brommapojkarna och Östersund, de visar att det kan gå snabbt att ta sig upp från division ett till Allsvenskan. Många Allsvenska spelare lånas dessutom ut till division ett för att få speltid och det är ju också ett kvitto på att nivån är hög.
Var det aktuellt att gå till en elitklubb redan inför den här säsongen?
– Njae… Det har funnits intresse från ungdomslag i föreningar högre upp i seriesystemen.
– För min del gäller fullt fokus på Umeå FC under 2018. Jag hade ett väldigt lärorikt fjolår och tränade hårt i en bra trupp där vi var nära Superettan. Nu vill jag spela matcher och känner mig redo.
Den stora drömmen i framtiden?
- Självklart A-landslaget. Det största man kan göra är att få spela ett mästerskap på den nivån, säger Anton som till vardags pluggar årskurs två på gymnasiet på samhällsprogrammet med fotbollsinriktning.

Förresten. Hur var premiären mot Sandviken (1-1)?
– Det är kul att vara igång igen efter en lång försäsong. Vi gjorde en bra första halvlek och fick ett tidigt mål, för att sedan släppa in kvitteringen efter slarv i den egna boxen. Det kändes som att vi kontrollerade matchen innan baklängesmålet – efter det kom vi inte upp i nivå i andra halvlek. För egen del kändes det helt okej, jag fick 90 minuter och det var roligt att få spela.

Se sammandraget från matchen mellan Umeå FC – Sandvikens IF