Veckans profil: Louay Chanko

Louay när han spelade för Hammarby Foto: Bildbyrån

Louay när han spelade för Hammarby
Foto: Bildbyrån

Att spelare efter en lång och framgångsrik karriär på planen fortsätter att tjäna fotbollen i en tränarroll är alls inget ovanligt.
För Louay ”Lolo” Chanko blev Arameisk-Syrianska första riktiga klubben som huvudtränare för ett seniorlag.
– Det är en fantastisk klubb med många engagerade människor och jag får chansen att sätta min egen spelidé, säger Chanko.

Louay Chankos spelarkarriär blev lång och framgångsrik. Efter genombrottet i Syrianska bar det av till Djurgården, Malmö FF, AEK Aten, Hammarby och Ålborg. Han tog sig till Svenska landslaget och spelade innermittfältare med Anders Svensson, men fick möjligheten att sätta större avtryck i det Syriska landslaget och valde det.
Karriären rundades av med spel i Syrianska och 2017 i Västerås, men knät höll inte för spel sista året och fotbollsspelaren Lolo har lagt av. 38-åringen har istället tränaryrket i fokus.
– Beslutet att satsa på tränarbiten har vuxit fram under de senaste fem-sex åren. Jag kom in på en första utbildning för ett par år sedan, men då kallades jag in till Syriens landslag och fick lägga studierna på is. Förhoppningsvis kommer jag att gå alla steg man kan för att få högsta tränarlicensen. Dessutom kanske man lär sig lite….?
Vad är det i tränaryrket som lockar dig?
– Jag har alltid gillat det taktiska. Som spelare har jag alltid gillat att ta till mig saker från olika tränare, ofta det enkla. ”Oj, vad enkelt det var, så såg inte jag på det” är en ofta återkommande tanke när man haft en bra tränare.
– Under Fernando Santos i AEK Aten började jag att se på fotboll på helt nytt sätt. Han var fantastiskt. Håll nollan bakåt – gör ett mål framåt. Det räckte. Samtidigt var han noga med detaljer, som att alltid komma rättvänd i spelvändningar och att alltid tänka på att använda samtliga tio utespelare på rätt sätt.

Louay Chanko i Syrianska FC  Foto: Bildbyrån

Louay Chanko i Syrianska FC
Foto: Bildbyrån

En detalj som Chanko insett efter sina många år som proffs är att en bra tränare inte är samma sak som en bra ledare.
– Det finns många bra tränare som inte får ut något på planen. Det beror på att man måste kunna hantera människor vilket alltid är en stor utmaning.
Har du båda de delarna tror du? Listigheten som tränare och empatin som ledare?
– Det är för tidigt att säga, men jag tror ju det.
Vad har du för arbetslinje i en division ett-klubb?
– Några av de första orden jag ville säga, och sa, var att mina spelare ska kunna gå vidare till en högre nivå. Jag vill göra dem till smarta spelare och sådant går inte att göra på en-två månader. Många spelare kan duga i Superettan och Allsvenskan – steget är inte jättestort – och jag försöker visa vad skillnaden är.
– Samtidigt vill man ha ett kollektivt fungerande lag. Det är en annan utmaning.

Varför blev det Arameisk-Syrianska?
– Efter Västerås, där jag hade tänkt spela men tvingades sluta när knät svullnade upp, så ringde Erkan Zengin. Han frågade om jag var intresserad av att tillfälligt ta över en turkisk klubb (Eskisehirspor) och tajmingen var perfekt. Det blev några månader där, men det var omöjligt att stanna kvar på grund av barnen som har all sin trygghet i Sverige.
Hemma på svensk mark igen hade Lolo flera valmöjligheter inför säsongen 2018.
– Först tog jag det lugnt två månader. Sedan hörde Arameiska av sig, först av alla faktiskt. Först kändes det tveksamt, men jag ville åtminstone höra mig för om klubben. Jag ville lära känna de andra i staben och till slut valde jag att tacka ja. En av anledningarna var att jag fick utrymme att införa min spelidé.
Försäsongen var i det skedet igång för fullt.
– Att som tränare komma in så sent som i februari var inte optimalt. Jag tänkte: ”Shit, jag vill inte göra bort mig på mitt första jobb. Det är för ont om tid”. Men jag bestämde mig ändå för att hjälpa till. Ilyas Merkes som är assisterande har spelat i samma landslag i Syrien som mig och det var ett plus i kanten. Han kan dessutom division ett betydligt bättre än mig.

En bild från Louays sejour i Danmark Foto: Bildbyrån

En bild från Louays sejour i Danmark
Foto: Bildbyrån

Beskriv din spelidé?
– Det tar tid att bygga ett lag. Vissa spelare tar särskilt lång tid att lära upp. Möter man exempelvis Assyriska med en bra vänsterkant, i form av Batan, då ska vi styra vårat spel mot Assyriskas högra sida. Det är enkelt att säga, men man måste lära forwarden hur man lockar dem dit. Hålla ett lågt utgångsläge vid mittcirkeln och så vidare. Ju lägre nivå man tränar på, desto svårare blir det att hålla laget kompakt. Här har jag blandat alla pusselbitar och börjat från noll.
– Sedan handlar det om enkla saker. Har man bollen får man inga mål mot sig. Samtidigt gäller det att inte låta motståndarna nyttja misstagen, det gäller att minimera just det. Det värsta jag vet är när motståndarna gör mål för att vi är naiva och gör misstag. Som när man tappar boll på kontring, och får en egen motkontring emot sig. Speciellt i den klassiska typen av invandrarklubbar är sådant vanligt och det var så vi fick ett ml emot oss under 1-1-premiären mot Rynninge.
Det ställer krav på dig att vara pedagogisk?
– Exakt. Jag måste vara försiktig och inte kräva för mycket. Vill man för mycket får man inte ut något.
Lolo flikar in att han minsann inte är helt utan tränarerfarenhet.
– Ifjor hade jag P05:orna i Syrianska. Vi var topp fem i Sverige och det var svårt att lämna dem, min egen son spelar dessutom i laget. Men där lärde jag mig att när man verkligen lägger ner tid på att genomföra sin plan så lönar det sig i längden. Långsiktighet går före för korta mål. I Arameiska vill jag sätta grunderna, annars blir det svårt att bygga vidare.

38 år gammal och med knäbrosk bortskrapat i omgångar så är den egna spelarkarriären över. Någon plötslig comeback är knappast aktuell.
– Mår jag bra vet jag att jag klarar av Superettan utan problem. Men, nej…
Känner du inte att du ibland måste in på träningsplanen för att visa dem?
– Nej nej. Jag kan inte vara med samtidigt som jag kräver att de andra inte gör misstag. I de sammanhangen undviker jag ordet ”jag” så mycket det går. Vissa tränare säger ”jag” hela tiden utan att ha några spelarmeriter. Då är det bättre att vara tyst… Däremot – går jag individuellt och pratar med innermittfältare så använder jag det ordet ibland. Men det är för att jag verkligen har något att tillföra.
Vad har du för krav på den här säsongen?
– Klubbens målsättning är att hålla sig kvar efter att ha tappat några spelare. Om min spelidé sätter sig tror jag att vi kan lyckas med det. Men division ett är ett getingbo. När det funkar ser det bra ut, när det inte fungerar riktigt illa. Laget har höga toppar och djupa dalar.

Hur ser du på din egen tränarkarriär? Vart är du om tio år?
– För det första ska jag ha en klubb där min egen son har en gratisplats i a-laget, hahaha!
– Skämt åsido. Jag vill gärna komma till högre nivå.
– Det skulle inte chocka mig om jag hamnade i allsvenskan, men det behövs tid även för mig. Min erfarenhet och kunskap borde vara värd en del. En del av dagens tränare… Jag vill inte smutskasta dem, men ibland tänker jag att ”Va fan, är de på den nivån, då borde jag kunna också”.

Louay Chanko har även ett förflutet hos de nuvarande svenska mästarna, Malmö FF Foto: Bildbyrån

Louay Chanko har även ett förflutet hos de nuvarande svenska mästarna, Malmö FF
Foto: Bildbyrån

Om vi tittar bakåt i tiden då. Vilken är klubben i ditt hjärta?
– Jag har fyra hjärtan!
– Jag startade min elitkarriär i Djurgården, efter genombrottet i Syrianska. Djurgården var speciellt och vi vann både Allsvenskan och Svenska Cupen.
– I Malmö FF kände jag mig överlägset störst hos fansen. De har verkligen härliga supportrar.
– I Bajen fick jag mycket ansvar, ibland kändes det nästan som jag bar hela klubben på mina axlar när jag fick defensiv roll.
– I AEK Athen lärde jag mig mycket nytt, inte minst från Santos…. Så tvinga mig inte att välja en klubb.

Förmågan att se utvecklingspotential anser Lolo vara en av hans styrkor som tränare.
– Jag rekommenderade exempelvis Saman Ghoddos till flera klubbar när han spelade i Syrianskq sitt första år. Det var en tickande bomb redan då. Det finns inte många som honom i den positionen. Han täckte boll bra och hade fantastisk skott. Så jag ringde till Daniel Andersson i Malmö FF, eftersom Saman kommer från Malmö. Det är lite roligt, för Saman hade tydligen Daniel som idol som liten. Samtalet gick inte ut på ”Ni måste köpa Ghoddos”, men jag bad honom hålla ett öga på utvecklingen.
– Sedan ringde jag till Djurgården och överdrev allt för Bosse Andersson. Jag sa ”MFF är verkligen intresserade så var beredd att agera”. Haha, det är lite synd att ingen nappade.
Det låter som att du har lite agentblod i dig?
– Nej, absolut inte! Det är ett smutsigt jobb. Det bara Abgar Barsom som jag vet som är ”ren”. Jag rekommenderar alla spelare att man bara ska använda en agent om agenten verkligen kan visa upp en klubb direkt. Bra spelare får klubbar efter sig direkt ändå och vill man ändå ha en agent – ring Abgar…