Spelande klubbchef – Ny trend i Division 1?

Ljungskiles klubbchef Hannes Stiller var spelande klubbchef redan under fjolåret. Foto: Bildbyrån

Ljungskiles klubbchef Hannes Stiller var spelande klubbchef under fjolåret, då i Superettan.
Foto: Bildbyrån

Med mindre än två månader till avspark i årets upplaga av Division 1 är längtan stor på många håll i landet. En spännande och rolig sak är att vi i vardera serie finner en spelande klubbchef, något som känns unikt men också intressant att kika närmre på.

Ettanfotboll står inför en häftig utmaning då vi till nästa säsong utökar Division 1 med fyra lag, två i vardera serie. Det gör den här säsongen lite till ett mellanår, med både upp- och nedsidor, men det känns positivt att serien får utvecklas och att lagen på sikt får spela fler matcher under tävlingssäsongen. Under denna säsong finner vi två spelande klubbchefer bland lagen, en i vardera serie, dels Emil Dolk i Oskarshamns AIK och Mikael Thorstensson i Sollentuna FK. Vi ville prata lite med de två om hur deras liv som spelande klubbchefer ser ut.

– Min arbetsdag börjar väl runt åtta då vi har lite morgonmöte på idrottsplatsen med vaktmästarna och går igenom planscheman och så. Sedan börjar jag kika igenom mail och har avstämning mot sponsorer, om jag skall skriva avtal eller om något behövs göras på sociala medier i veckan. Strax före lunch försöker jag ta tag i allt som har med ekonomi att göra, så som betalningar, fakturering och bokföring. Eftermiddagarna varierar lite mer, förhoppningsvis har vi ett givande möte med sponsorer där vi försöker komma fram till bra ömsesidiga samarbeten. Efter avslutad arbetsdag är det träning och ibland styrelsemöte efter det, berättar Emil Dolk om en typisk arbetsdag i hans liv – inte helt olik Mikael Thorstenssons.

– Mitt jobb är till hundra procent som klubbchef, jag spelade till och med som amatör förra året, och det är svårt att beskriva då det är många olika delar i en förening likt vår. I grund och botten handlar det om att jobba mot våra lag. Vi har över fyra tusen aktiva medlemmar i vår förening så vi är väl en av de största föreningarna i Sverige efter Brommapojkarna. Som klubbchef är min roll att binda samman alla delar av föreningen från knattelagen till seniorlagen, vi har också sju personer till på kansliet så det gäller att hålla ihop allting. Det är också mycket möten, med kommun och så klart andra. Efter jobb går man ner till träningen, vi tränar dessutom på kvällarna, säger Mikael Thorstensson om sina arbetsdagar i Sollentuna.

Emil Dolk i ett möte med Trelleborgs FF 2015 Foto: Bildbyrån

Emil Dolk i ett möte med Trelleborgs FF 2015
Foto: Bildbyrån

Att det är två hårt arbetande herrar både på och utanför plan råder det ingen tvekan om och ibland är vägarna i livet oumbärliga. Sport- och klubbchefsroller är det många som drömmer om, och hur man hittar in på den banan kan skilja sig från person till person – precis som det gör mellan Mikael och Emil. Mikaels engagemang i sammanslagningen av två klubbar var starkt bidragande till att han som 27-åring fick chansen som klubbchef för en av landets största föreningar. Emils utbildning till civilekonom och att han redan fanns i föreningen och kunde den in- och utantill efter flera år som spelare var ovärderlig för hans Oskarshamns AIK.

– Jag är född och uppvuxen i Sollentuna och har under hela min uppväxt spelat i klubbarna här runt omkring. När jag spelade fotboll på elitnivå i Superettan och Allsvenskan var jag hela tiden engagerad i en förening här i Sollentuna, den klubben slogs ihop med en annan och där var jag med och drev igenom det. Den nya klubben sökte en klubbchef och jag sökte den tjänsten och fick den, då valde jag att lägga ner min elitsatsning och hoppa på jobbet som klubbchef, berättar Sollentuna FKs Mikael Thorstensson om sin väg in till att bli klubbchef.

– Jag har varit spelare i Oskarshamns AIK i åtta år och parallellt med fotbollen har jag de senaste åren studerat till civilekonom med inriktning marknadsföring på Linnéuniversitet i Kalmar. När jag tog examen i våras var det i samband med att den föregående klubb- och sportchefen beslutat sig för att sluta och då ville föreningen dela upp den rollen till två tjänster, berättar Emil Dolk om hur han hittade in på klubbchefsbanan och tog över sitt AIK.

Mikael Thorstensson i Assyriska FF-tröjan 2012.  Foto: Bildbyrån

Mikael Thorstensson i Assyriska FF-tröjan 2012.
Foto: Bildbyrån

Båda är unga, Mikael är född 1985 och Emil 1992, och det är inte alltid så vanligt med yngre personer på ledande positioner inom fotbollen. En uppfattning som båda våra spelande klubbchefer delar men samtidigt vill de lyfta fram sina egna klubbar som vågar tänka nytt.

– Det är väl en känsla som jag delar, men det är däremot inte en känsla som jag delar över där jag är. Vår förening har bestämt sig för att tänka nytt och att man vill synas på nya sätt och hitta nya samarbetslösningar. Jag känner att det finns många rutinerade människor kvar i föreningen som kan vägleda mig och den stöttningen känner jag att jag har i föreningen. Då tycker jag inte man ska fokusera på åldern, men jag delar uppfattningen om att det kan vara så i fotbollen rent generellt, menar Emil Dolk och får medhåll av Mikael Thorstensson.

– Jag tror absolut att det är så, jag fick dessutom mitt jobb när jag var 27 år och ser man till rollen att leda en klubb med över fyra tusen aktiva medlemmar får man väl säg att styrelsen gjorde ett modigt beslut. Men jag är oerhört glad över att de vågade göra det, jag har tagit det till mig och försöker göra detsamma – att inte döma folk efter hur gamla de är utan snarare efter vilka tankar de har och vad de kan tillföra vår klubb. När man började jobbet som 27-åring var man så klart nervös men det har gått bra och det hoppas jag att det fortsätter göra.

Emil Dolk, med ryggen till, i ett möte med IFK Göteborg hösten 2016. Foto: Bildbyrån

Emil Dolk, med ryggen till, i ett möte med IFK Göteborg hösten 2016.
Foto: Bildbyrån

Hur fungerar det då i praktiken att kombinera de två rollerna spelare och klubbchef? 

– För mig som spelare finns det inget att klaga på, jag har fantastiska förutsättningar eftersom jag sitter på samma idrottsplats som vi sen tränar på. Jag tycker det är kul att vara med och bidra hela vägen upp, inte bara som klubbchef men även som spelare så länge man håller. För egen del finns där inget att klaga på, ett kul sätt att jobba på att första jobba på kansliet och sedan få spela för klubben också, berättar Thorstensson och får medhåll av Dolk.

– Man får en helt annan insyn i vad föreningsliv och vad allt runt omkring det innebär. Jag tror också man får en större förståelse för saker som händer utanför omklädningsrummet. Men ibland önskar jag att jag vore en superhjälte och kunde dela på mig, som när det är matcher hade jag önskat en superkraft så jag både kunde vara på plan samtidigt som jag roddade med evenemang vid sidan av för sponsorer och så. Samtidigt har vi många eldsjälar i och runt klubben som ställer upp och som gör det riktigt bra, det gäller för mig i min roll som klubbchef istället att förbereda dem och evenemangen så bra som möjligt inför matcherna.

Mikael Thorstensson efter en duell med Magnus Eriksson 2012.  Foto: Bildbyrån

Mikael Thorstensson efter en duell med Magnus Eriksson 2012.
Foto: Bildbyrån

Det kan ju utifrån sett låta väldigt svårt att hålla isär de två rollerna, men det är inte något varken Emil eller Mikael känner av och kanske har det och göra med att föreningarna de båda är verksamma i har skapat en stabil och bra grund för dem att stå på i sina två olika roller.

– Jag tycker inte det är svårt att skilja på de olika rollerna, det är väl mer att man önskar det fanns fler timmar på dygnet eftersom det är träning varje eftermiddag. Det är viktigt att komma ihåg att när jag kliver ner från kontoret till omklädningsrummet så är jag inte längre klubbchefen Emil Dolk utan spelaren Emil Dolk. Vi har också en sportchef i klubben som sköter alla kontrakt och så, mitt ansvarsområde ligger mer åt marknadsföring och att vara ett ansikte utåt, berättar Emil dolk om hur det är att skilja på sina två olika roller i föreningen.

– Jag har aldrig upplevt det vara svårt att skilja på mina olika roller och vi har ett system för det i föreningen, vi har en sportchef för A-laget så jag förhandlar inte med spelare om löner och så utan i A-laget är jag bara spelare. Men visst har man koll på allt som händer och vet förutsättningarna men på träning och match är jag bara spelare och inget mer. Jag tycker själv det fungerat bra under de här åren, fortsätter Thorstensson om att skilja på rollerna.

Om allt går planenligt så är det bara de här två herrarna bland klubbcheferna i Division 1 som får spela matcher, men det finns också en klubbchef i Ljungskile SK som så sent som i höstas spelade matcher för klubben – då i Superettan. Vi tänker på den rutinerade anfallaren Hannes Stiller som i sommar blir 39, han har själv sagt att han lagt skorna på hyllan men att man aldrig vet vad som händer under året. Licensen finns där om laget skulle behöva honom.

– Ur en klubbchefs vägnar hoppas jag inte Hannes behöver hoppa in i laget, men som spelare vore det roligt om han gjorde det. Vi har mötts många gånger i Superettan och det är en duktig spelare, säger Mikael Thorstensson. Emil Dolk som med sitt Oskarshamns AIK är seriekonkurrenter med Hannes Stillers Ljungskile SK är övertygad om en helt annan utgång.

– Jag tror han får hoppa in, det är en rutinerad räv och sådana behövs alltid. Han kanske till och med gör en Ekenberg och räddar kvar, eller skjuter upp laget, i seriesystemet. Det vore kul att få en klubbchefskamp i serien, säger Emil Dolk med ett efterföljande ödmjukt skratt.

Hannes Stiller vid första hörnstolpen i mötet med Örgryte IS.  Foto: Bildbyrån

Hannes Stiller vid första hörnstolpen i mötet med Örgryte IS.
Foto: Bildbyrån

De två klubbcheferna har ledande poster i klubbar med olika förutsättningar för året, Oskarshamn gör sin fjärde säsong i Division 1-sammanhang medan Sollentuna är nykomlingar och för första gången är på den här nivån. Således är det två ödmjuka klubbchefer som ser fram emot fotbollssäsongen 2017 med olika ögon och tankar inför året.

– Vår förhoppning är den övre halvan, vi har fått in Janne Stahre som har riktigt mycket energi. Han gillar spelare med teknik, fart och attack och det är en tränare som vill skapa egna chanser och föra matcherna. Föreningen har medvind och vi hoppas att vi får ut det på planen 2017, vi har en jätteengagerad ordförande som verkligen blåst vind i seglen. Vi får hoppas det smittar av sig på planen också, vi har kvar stommen från fjolåret och kryddat med en tidigare landslagsman från Kenya, säger Emil Dolk om den kommande fotbollssäsongen.

– Vi har egentligen inte satt upp något mål för säsongen men vi vill givetvis etablera oss i Division 1. Det är en tuff serie med många lag som åker ur och även ett negativt kval numera, även om kvalet inte spelas i år. Det kommer krävas en bra säsong av oss för att hänga kvar, det må kanske vara ett tråkigt svar men också ett ödmjukt svar, avslutar Mikael Thorstensson.

Ettanfotboll vill säga stort tack till de båda spelande klubbcheferna som ville dela med sig av deras vardag med två olika roller i en och samma förening. Vi ser precis som dem fram emot säsongen och vill med detta önska dem och deras klubbar ett stort lycka till under säsongen.